LIWet och vardagen

Idag har verkligen hela min kropp skrikit NEJ! Inte bara på det där preggo sättet utan helt och fullt på alla sätt och vis. Inte nog med att jag sov extremt lite inatt, karpaltummarna och mina handleder var svullnare, stelare och ondare än någonsin. Fötterna har börjat svälla till oanade proportioner och snart får jag knappt på mig mina älskade UGG´s ens. Huvudet har varit tungt och jag är öm lite överallt, som att jag skulle ha blåmärken på hela kroppen men de är inte där, jag lovar, M har kollat. Jätte jobbigt, hoppas det är sömnbristen som spökar. Som om detta inte var nog så har jag haft mina härliga ( väldigt ironiskt) förvärkar hela dagen, de sitter i ryggen och kommer med ca 6 minuters mellanrum, de gör inte ont, men sitter/ligger jag i samma position för länge så tar de i mer och det är inte behagligt om jag säger så. Om det inte var för att mina bröst verkar ställa in sig på mejerimood så skulle jag nästan tro att min kropp tagit ut förtidspension. Men jag ska inte klaga, 12 dagar kvar till BF som Hannah så snällt påminnde mig om, helt sjukt!

Ska erkänna att dagen har följts av en väldigt bra kväll. Började med att vara med på halva planeringsmötet, vid 18-tiden kände jag att min kropp la av för sjuttioelfte gången idag, så jag for hem. Väl hemma blev det en timme i koma på soffan innan vi satte igång och göra älggryta, hur gott som helst efter en dryg timme på spisen. Tackar gudarna för en jagande svärfar :-) Efter middagen har vi brainstormat kring vad vi kan göra ikväll och efter en timme med gemensamt spanande på familjeliv. Jo, det är ganska kul att läsa vissa trådar och få sig ett gott skratt tillsammans. Har vi kollat lite på Idol, skavlan ( btw jag skulle eventuellt kunna byta M mot Robbie Williams, tokigt charmig pojk ) och nu ska vi se vem som svenska folket hissat och vem de dissat. Jag hoppas på Calle. Eftersom vi inte lever i år 1983 och van Halen är stilbildande och nyskapande längre så tycker jag inte riktigt att Erik är en IDOL á 2009.

Om två minuter vet vi vem som vann, kvällen då min kropp tog förtidspension.