Hur gör djur?
Imorgon kommer världens finaste hund hem igen, förhoppningsvis blir det permanent, men funkar det inte så tar pappa med honom till Hudiksvall igen och vi får prova igen senare. Jag är faktiskt lite nervös. Vilde har inte alltid varit okej med barn, han blev som valp slagen med pinnar utanför ICA av två små pojkar, så när han känner sig trängd av barn visar han det. Det har blivit bättre men det är ändå ett beteende som ligger kvar. Sen är Vilde en lekfull hund, sina snart fem år till trots så älskar han att busa precis lika mycket som när han var valp. Och om barn leker vill han vara med, dock är han dålig på att anpassa leken till lekkamraterna vilket har resulterat i gråt ett flertal gånger. Han vill inte något ont, men det är svårt att få honom att inte vilja ta innebandyklubban eller pinnen med munnen när det fäktas med dem, eller bollen som ett barn precis ska till att ta kan ju han dyka på först. Ja ni kanske fattar, han vill leka. Och han vill bestämma själv när det är okej att ett barn klappar honom, eller det gäller vuxna också, han är väldigt tydlig i sitt kroppsspråk när han är obekväm och han drar sig undan. Tyvärr så har inte alla, barn eller vuxna spelar ingen roll, så mycket hundvett att de förstår att lämna hunden i fred då. Men jag är helt säker på att han kommer tycka om sin lillasyster när han väl vant sig vid hennes närvaro.
Det finns i mina ögon en väldigt stark anledning till varför det är viktigt att Vilde får komma hem så fort som möjligt. När Mait är så här liten så är Vilde ingen hon kommer att bry sig om, men om kanske enbart en månad så är hon så pass medveten att hon kan råka lugga honom, boxas lite eller dylikt. Om Vilde blir introducerad i ett läge där Mait kan ta "kontakt" tror jag att risken för att han får en dålig start med henne är större. Nu får han tid att vänja sig vid henne utan att hon kommer interaktera med honom. Dofter, ljud och nya rutiner kommer han kunna vänja sig vid utan att på något sätt känna pressen av att ett barn söker kontakt. För han har haft problem med just det skedet när barn söker kontakt.
Det skulle göra så ont om det inte fungerade mellan bror och syster, för i mina ögon är de syskon. Vilde är ju trots allt min lilla bebis =)
Det kommer gå bra ska du se! Men Vilde kommer nog bli överlycklig när han får träffa er igen efter så pass lång tid. :) Så det blir nog bra med promenad och bus först.
Självklart ska du uttrycka dina åsikter precis så fritt du vill. Lika självklart är det för mig att debattera mot när jag tycker annorlunda. Åsiktsutbyte är alltid givande. :-D
Jag vågar ärligt talat inte gissa när lillebror kommer. Hade i förväg gissat på 7:e och nog finns känningarna där men det har de ju gjort länge så det behöver inte betyda något. Vi är redo iaf. Så länge det inte blir alltför nära inpå flytten så är jag nöjd.
---
Håller tummarna att det går bra med Vilde och Mait. Det låter som ni har en bra plan iaf.
Jo det e mysigt med UL men blev bara orolig eftersom hon bara vägde 1500 gram. Men min son vägde inte så mkt vid födslen så det kommer inte tösen göra i heller.. Så igår inhandlade vi kläder i strl 44.. Så otroligt litet.. Hehe
Skönt att ammningen går bra och att hon spottar ut rsättningen.. hehe.. Jag kunde inte amma o har inga förhoppningar om att det ska gå denna gången heller då inga kvinnor i min familj har kunnat amma ordentligt =( Menmen.. Jäkla tur det finns ersättning =)
Grattis till dig med!
Har nog följt med din blogg en tid ren, men är lite dålig på att kommentera.
Dina tankar med hunden låter vettiga. Min mamma har hund, eller jaa, det är familjens hund men ingen annan bor hemma mera. Arthur har nu först, vid snart 3,5 månad börjat visa att han ens ser den, så före det var det nog bara hunden som tog kontakt. Och det funka bra. Svartsjuk är ju hunden nog och olycklig när ungen gråter, men annars visar hon inte så mycket intresse för honom.
Hej Liw !
Jag tror inte det kommer vara några problem , jag känner dock inte hunden , men eftersom han varit med under graviditeten & kommer vara med från början (nästan helt från början iaf) så kommer han växa i sin roll som storebror . Han får som du säger vänja sig . Hela er plan låter otroligt bra , ni har verkligen tänkt till . Det är perfekt plan & det kommer funka det är jag nästan helt övertygad om . Det är som jag fattar det som barn i lite högre ålder han har problem med , men hans rädsla går kanske att ta bort med hjälp av Mait & hennes uppväxt . du vet (närma sig rädslan sakta en säkert-metoden) hihi . Jag tror det kommer gå bra , fast man får ju som du säger kontrollera hela tiden . Det får ju vi också göra , eftesom gere kan vara oförsiktig/klumpig & då händer ju olyckor också lätt :( Men Vidar verkar intresserad av gere & flinar när han går förbi & Gere kan sätta sig rakt framför Vidar & bara titta på honom;) Annars lägger han sig gärna hos honom om han ligger på sin lekmatta eller i babygymmet . De är så fina båda två . (och faktiskt så sover vi alla 4 i sängen & det går bra . Jag & Vidar på min sida & Andreas & gere på hans sida :) haha . Så Gere ligger ytterst förståss . Men vi tycker det är viktigt att han fortfarande får den plats han alltid haft , vi vill inte att den där avundsjukan ska uppstå . Men det funkar jäääättebra ! Det hör till historian att jag sagt att jag inte vill ha varken bebis eller hund i sängen (bara bebis vid amning) men annars inte & så är det full säng iaf ! :) hihi ..
Det kommer nog gå bra! Jag har två sånna djur-barn historier som slutat bra. Först mina föräldrars hund när jag föddes och sen vår katt när Elin föddes. båda djuren hatade barn innan och det har gått jättebra! De känner på sig att barnet hör till familjen och blir beskyddare istället
Hoppas hoppas att det går bra! Vår katt har haft det lite jobbigt sen Neo kom. Han skulle aldrig göra nåt mot honom men han drar sig undan och är "avis". Det har dock blivit bättre så ger man dom lite tid att vänja sig så är det förhoppningsvis inga problem.
Kram!
