LIWet och vardagen

Imorgon kommer min far och hans sambo Mona upp från Hudik, jäkligt trevligt ska det bli. Till och med trevligt i dubbel bemärkelse för att deras resa upp hit innebär även att de tar med sig vår nya bil, yeay! No more polackbil!


Vi har haft våra trevliga stunder och Skutten har alltid startat, inte en endaste gång har den lämnat mig besviken. När jag var som mest valrosslik under graviditeten och inte kunde gå ordentligt var Skutten min räddning. När vi for runt halva Umeå kommun under julhelgen för att leta reda på bästa skumpet så att värkarna skulle komma igång på riktigt stod Skutten oss bi. Sommarhetta och vinterkyla, inga problem, till och med snöstorm på oplogade vägar. In till förlossningen tog Skutten oss och hem från BB lika så. Nu på slutet har Skutten hjälpt mig och Maitan att ta oss till BVC, mammafikan och diverse andra roligheter. Och framför allt, vi har kunnat handla obscena mängder mat på samma gång, skulle aldrig funkat utan trofasta Skutten. Men liksom alla andra eror så är även den här temporär. Nu inleds en ny och imorgon när vi provkört, klämt och känt på vår "nya" Volvo ska även den eran få ett namn. Förra volvon hade två, Magnus kallade den Nazghoul och jag den för Vivianne, vi får se vad som passar den här.


Så Skutten, tack för den här tiden, det har varit ljuvliga sju månader! Tuuut!


Och nej Skutten kommer inte att pensioneras än, den kommer fortfarande göra Umeås gator osäkra några månader till för att sedan göra den långa färden hem till Mora där den hör hemma.