LIWet och vardagen

Trots alla mina hårda ord om mistluren så har hon ännu en gång fått mig att smälta. Dumpade henne på sängen innan jag satte mig vid datorn, hon bara skrek och jag hoppades i mitt stilla sinne att hon skulle tycka nappen var god. Inte då, däremot tror jag hon började leka med skallran samt kolla på solstrålarna som silar in genom  rutan, för hon blev tyst! Reflekterade inte över det från början utan kom på att det var tyst när huvudvärken började minska. Gjorde klart mitt vid dator och kikade in i sovrummet.


Ännu en gång har lillskruttan bevisat hur mycket kärlek hon är värd, jag smälter. Snacka sucker for life, hur ska jag någonsin kunna vara arg eller irriterad på henne när hon blir arg och irriterande på riktigt? Fast jag antar att bortbytingen mistluren kommer dyka upp lite nu och då, den ongen tycker jag inte om, speciellt inte om ongen ska pricka in mina dåliga dagar..*suck* Idag är jag ytterst nöjd med att vi bara har ETT barn, orka med en till på den här gnällspiken. Nobels fredspris till er med många små barn, hur orkar ni utan att bli galna?