Förlåt



Vet inte riktigt var jag ska börja, blir nog ett av mina mer personliga inlägg sen den här bloggen såg dagens ljus.

Har senaste veckan känt mig allmänt nere och ur form med mig själv. Jag har trots detta verkligen njutit av semestern och de härliga dagar vi hittills fått här i Hälsingland, men jag har inte varit hundra psykiskt ändå. Sömnbrist är verkligen inte att rekomendera och just nu sover jag max tre timmar per natt, ingen humör höjare direkt.

Ända sedan jag var tonåring har jag kämpat med dålig självkänsla, dålig självbild och en väldigt stor rädsla för att bli lämnad av människor jag tycker om. I och med att graviditeten gör sig mer och mer påmind blir min nyfunna självkänsla och förbättrade självbild allt svagare och svagare. Att jag inte har haft problem med " mig själv" på nästan tre år är enbart M´s förtjänst. Han har fått mig att förstå att jag är älskad för den jag är, oavsett skavanker och några extra kilon. Älskar dig för det (också) vännen!  Nu när både kroppen och hormonerna förändras har jag fallit tillbaka i gamla mönster, detta innebär även att när jag mår dåligt med / i mig själv så får jag känslorna utanpå.

Jag styrs just nu helt och hållet av mina känslor, kan inte ta en diskusion, motgång eller annan händelse som påverkar mina känslor. Detta är jätte jobbigt, både för mig men inte minst för de i min närhet.

I helgen har det varit min far och Mona samt M`s föräldrar i min närhet. Igår bröt jag ihop totalt. Jag kände verkligen hur dåligt jag mått de senaste dagarna och efter att närmsta ICA affär här ute i skogen hade hunnit stänga, när vi kom för att köpa läsk åt mig inför gårdags kvällen, brakade det lös när vi kom hem igen. Jag vet att det är så fjantigt, omoget och barnsligt, men jag bröt ihop. Just då var gravid det sista jag ville vara, bara tanken på att folk kommer kommentera, känna, och tycka kring mig och min mage får mig att må illa. Att det sedan är orättvist att jag inte får ta ett glas vin till maten, vara hungrig, sova ordentligt, bära vilka kläder som helst ur min garderob eller gå i skogen som jag brukar gör inte saken bättre.

Detta leder till att jag blir ledsen, arg och utåtagerande. Stackars min och ( inte minst ) M´s familj. Nu sitter jag här ett dygn senare med insikten att jag behöver få prata av mig och få hjälp att hantera min känslor. För gör jag inget åt det här är jag rädd att jag kommer förlora det som betyder nått. Familj och vänner! Just nu är ångesten och min älskade sambo mina kompanjoner.

Inget ont som inte har något gott med sig..
Det är först idag jag förstår varför min kära mor och far alltid sagt till mig att jag måste lära mig hantera mina känslor och inte låta dem styra mina ord och handlingar.

Är väl lite sen att be om ursäkt för mitt beteende de senaste 15 åren när mitt humör och mina känslor har tagit över. Men ni betyder för mycket för mig för att jag någonsin med flit skulle vilja såra er. Tror ni vet vilka ni är... Älskar er!


Vill bara förtydliga att jag på inget sett inte vill ha lilla Ärtan, vår bebis är hur välkommen och älskad som det bara går. Men just nu skulle jag gärna hoppa över graviditets stadiet. Jag jobbar verkligen på att kunna njuta av vår graviditet, och känner mig lite alienerad när jag skriver att jag mår dåligt som gravid då de flesta verkar må så himmla tipp topp. Men alla är vi olika.. Kan inte bärga mig tills vi har Ärtan här hos oss!


Kommentarer
Postat av: Nina

jag själv va sjukskriven pga stress då jag vart gravid. något som hjälpte mig upp faktiskt ur skiten. jag åt bättre, sov bättre, blev gladare etc. just för att ja sov såå dåligt innan. mår man inte bra så försämras ju sömnen.



jag måste säga att jag ändå hade väldigt tur att jag mådde som ja gjorde eftersom jag vet att det är många som inte mår bra av sin graviditet. jag hade även turen, om ja får säga så, att jag var arbetslös. dvs ja kunde sova när ja ville. va ja trött så va det bara å slockna,..



men ja vet även hur det är bara i vanliga fall då man inte sovit en hel natt. att det varit hackigt å dant. man blir inte på bästa humöret. tre timmar, så förstår ja hur du känner, faktiskt. det är ju självfallet att du inte är glad då..



dessutom så gör ju bebis i magen det värre genom att den trycker på blåsan, sparkar, har hicka etc. just genom att man sover ännu värre. å så halsbränna om man har det, det är mkt..



det är även sååååå mkt hormoner..



det är ju ganska så svårt för andra å förstå som inte varit gravida. även din killes mamma å din mamma har ju varit det, men det va säkert så länge sen så de minns inte hur det va.. ja minns knappt förra året liksom,.. å för din kille är det ju jätte svårt. de har ju inget som stör dem hela tiden,, men en skojjig tanke är ju.. hur skulle din kille vara med alla hormoner.. hahha. ja tror iiiiiiiiinte dem skulle palla trycket alls.



å efter förlossningen så var min man full av stolthet över vad jag hade presterat, han sa, jag förstår inte hur du bar dig åt, hur du orkade. å ja tror verkligen att dem förstår inte, de kan inte ens sätta sig in i det. vi går å bär deras barn i nästan ett år. för det är ju 10 månader som dem räknar. från ägglossning till bebis i famn. helt sjukt länge om man tänker efter,,



tänkte även. om du behöver prata av dig så kan du säkerligen prata med min barnmorska som kan hjälpa dig att få kontakt med nån. ja tror faktiskt att dem ska ha psykologer.. annars får du gärna skriva å prata av dej med mig om du känner för det..



det hjälper ju så mkt att bara prata ut, även skriva om det, som du nu gjorde.. ta fram papper å penna å skriv av dej eller word på datorn å så sparar du det.. kan vara skoj/nyttigt att läsa senare. just skriva hur du mår, känner, hur det känns att vara gravid, känslan att du ska få ett barn, sömnen, maten.. som en liten dagbok. då får man iaf ut det ur systemet..



å din kille lyssnar nog mer än gärna. du vet att om han älskar dig så mkt som du skriver. å ja tror att han gör det verkligen, ni ska ju ha barn :D då hjälper han dig så mkt det bara går.. lovar dig. dem är tåligare än va vi tror,. vi kan låta negativa. men de vet att vi menar väl..



vet inte va ja skulle göra utan min man vid min sida.. ja kände nämligen lite som dig. ja kan tvivla på att han älskar mig. det är så typiskt mig. vi är ändå gifta och har barn ihop. har ju blivit mkt bättre på sistone såklart å han överöser mig med komplimanger å säger att han älskar mig tusen ggr per dagen. men det är väl någe inom än som är rädd att man ska mista allt så man blir dumt orolig. om du förstår hur ja menar.. är liksom inte befogat..



nej nu skrev ja en jäkla bok här.. hah. hoppas du inte tog illa upp..



stor kram

2009-08-23 @ 22:42:02
URL: http://modesida.blogg.se/
Postat av: Annika

Skönt att du vet varför du mår dåligt. Men jobbigt att må så dåligt och samtidigt vara gravid! Önskar att jag bara kunde krama om dig superlänge så att du kunde må bättre efteråt! Tur att du har M och att han älskar dig för den du är! Det är helt ok att må dåligt! Man måste inte alltid må bra! Jag har börjat lära mig att faktiskt vara ärlig när det gäller mina känslor mot mina nära och kära. Det vinner alla på i längden även om det kan vara jobbigt oxå. Kämpa på gumman! Du kommer att klara det galant även om det kanske inte känns så just nu! massor av kramar till dig och Ärtan

2009-08-23 @ 23:13:35
URL: http://gabulfota.blogg.se/
Postat av: jennie

Jag ska absolut lägga in lite foton , men det får nog bli imorgon , :)



Jag läser ditt långa inlägg om din självkänsla om att vara gravid . Jag känner igen mig i en hel del av det där , dok inte allt . Men mycket av det , & jag skulle vilja skriva så mycket till dig , men det får du förmodligen höra av andra , och jag vet att det kan vara jobbigt att faktiskt lyssna på det där som man förmodligen redan vet men har svårt för att "ta in" när allt är som jobbigast .

Jag känner ibland likadant som du , det ända jag vill säga till dig är att det blir faktiskt bättre , & det är helt okej att faktiskt få bryta ihop ibland , det är det tro det eller ej . :(

usch jag trodde verkligen att jag var ensam om att känna så som du faktiskt också känner..



kramar & jag hoppas det snart ska kännas bättre . (vilket det verkar som att det faktiskt gör alla redan)

2009-08-23 @ 23:19:33
URL: http://vantabebis.blogspot.com
Postat av: Nina

va gullig du är..



ja prata med henne. ja tror att hon kan hjälpa dig, om inte annat så kanske hon kan det. alltså prata med dig å så. ska lösa sig ska du se..



å ja får man inte tillräckligt med sömn så blir du 100 ggr känsligare. helt naturligt! så du är inte ensam så du vet..



å det är sant som du säger. att det är en själv som måste ta tag i problemet. men bara det att du känner att det är något som inte känns ok i dig är ju ett jätte jätte stort steg! du lyssnar på dig själv å dina signaler. kunde varit myyycket värre, tro mig! du är på rätt spår..



hoppas du får lite sömn ikväll iaf!! krams

2009-08-23 @ 23:53:40
URL: http://modesida.blogg.se/
Postat av: jennie

Ja det får du så gärna göra ! :) kanske åker på någon auktion snart eftersom du verkar tycka det är så roligt , och det kostar ju faktiskt ingenting & kika bara om inte annat ! :)



Ja , usch visst gör det . Alla verkar ha det tipp topp , men det är ju inte riktigt . Även om jag också är väldigt glad för att vi ska få vår lilla bebis så kan jag inte förneka att det ör jobbigt med hormoner & med självkänslan många gånger , det är väldigt svårt att förstå tror jag när man inte sitter i just samma sits själv , det är inte lätt för pappan att förstå heller & jag tror de till viss del känner sig otroligt otillräckliga eftersom de också vet att de inte riktigt kan göra ngt åt det där , och de förstår att det inte är någon dans på rosor .

Det gör ju inte saken bättre att man tror att alla andra har det bra heller & att man känner sig så ensam . Det gör att man känner sig ännu mer konstig och får massvis med skuldkänslor & ställer sig frågan gång på gång om det verkligen ska vara såhär .

Men det ska det nog , det ska nog vara lite kämpigt tror jag , vi får se det så iaf både du & jag att allt ont för något gott med sig , för så är det ju verkligen i detta fallet ! :) eller hur ! :)



massor av kramar & tankar !

2009-08-24 @ 00:10:02
URL: http://vantabebis.blogspot.com
Postat av: Therese - Lurans blogg

Stor kram till dig!!! Det är INTE lätt att vara gravid, och har man det redan jobbigt sedan innan så gör ju hormonerna det inte lättare precis. Ofta ska allt vara SÅÅÅ underbart och rosa skimrande, det är liksom inte tillåtet att må pyton, känna sig ful, tycka det är jobbigt osv. Men bara för att man gör allt detta så innebär det ju INTE att man vill ha det efterlängtade barnet. Hoppas innerligt att du till större delen ändå får njuta av din graviditet, för i slutändan är det lilla liv som pluppar ut värt ALLT :-9 Kram å tack för du tittat in i min blogg och är med i min tävling! KRAM

2009-08-24 @ 13:25:18
URL: http://lurans.blogg.se/
Postat av: Malin S

Det är omtumlande tid att vänta barn. Men jag är säker på att du kan få någon att snacka med både ang. förlossningsrädslan och det du beskriver i detta inlägget. MVC har kontakt som de gärna förmedlar vidare dig till. Du ska veta att det inte är ovanligt alls att vara "ostabil" när man är gravid. Hoppas att du kommer må mycket bättre framöver. Styrkekramar till dig.

2009-08-25 @ 20:21:21
URL: http://malinsmacblogg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0