LIWet och vardagen

Som en del av er säkert har märkt så är jag en envis jäkel. Så av denna anledning valde jag att sätta mig i bilen vid 17.30 för att fara och jobba några timmar, förvärkarna till trots. Efter mer än 48 timmar av sammandragningar och liknande kände jag att Nä nu jävlar får det vara nog, jag behöver få lite annat att tänka på. Så att fara på jobbet och umgås med mindre normal störda ungdomar passade alldeles utmärkt =) Inte för att förvärkarna släppte, de har fortsatt med samma frekvens och intensitet under hela kvällen, men fokus har jag kunna vända mot annat för några timmar.
På jobbet var det tårttävling, riktigt duktiga är de våra ungdomar, och gott var det nog för de som fick kalasa på härligtheten i slutet. Äter inte tårta själv då det inte är någon favorit..

Kom hem vid 21-tiden och föll ihop på soffan med älskling. Vad skulle jag göra utan dig mannen med stort M. I en halvtimme har han nu masserat min onda rygg, rumpa och mage mellan sammandragningarna och bara strukit när jag haft som ondast. Om jag någonsin oroat mig för förlossningen och för att klara allt själv så vet jag nu att du kommer vara det bästa stöd jag kan ha där inne när Ärtan är på G. Älskar dig! Frågan är ju dock om det verkligen ska vara så här, satt med värktimer igång tidigare i eftermiddags och den timmen var det 12 minuter mellan värkarna och de var nästan 3 minuter långa, känns lite väl så nu har jag bestämt mig för att kontakta BM i morgon bitti. Hoppas bara jag får sova nått i natt :-/

Trevlig kväll!