LIWet och vardagen

Ett andrum blev det sannerligen. Hur skönt som helst att bara strosa runt i hösten utan något som helst mål, förutom att hitta tillbaka till bilen vill säga :) Skogen är verkligen en källa till rekreation för mig. Det lustiga är att när jag är ute och går med Vilde på gångvägar, elljusspår känner jag mig verkligen gravid. Höfterna värker och jag känner mig allmännt tung och klumpig. Men när jag kommer ut i skogen är det som Ärtan inte har flyttat in, det är en så befriande känsla att det finns ett element där jag fortfarande kan röra mig obehindrat.
Något jag faschineras av när det gäller hösten är att det är så många som upplever hösten som grå och tråkig, hur kan man göra det när mer eller mindre hela naturen står i lågor? Löven blir gula, röda och bruna. Åkrarna gulnar och minnner om sommarens gyllene sandstränder, granarna står gröna och väntar på snön och i marken skjuter de mest fantasktiska svampar upp för att förgylla den bruna matta som ger jorden den värme som behövs inför vintern. Det är så vackert så jag i vissa ögonblick bara kan förundras över hur lyckligt lottade vi är som lever med denna natur, ta den aldrig för given!

NU känner jag mig återhämtad nog för att ge mig i kast med att jobba. Låter kanske lite negativt men det är inte helt lätt att klara av en fredagkväll på Ungdomsgård när huvudvärken lurar i bakhuvudet. Har i alla fall sådan tur att det är tackokväll ikväll :) Mums, det är näst intill en crawing, från att ha ätit tacos max en gång varannan månad blir det tacos lite var och varannan dag efter mina önskemål. Det vattnas nästan i munnen när jag tänker på det, men först måste jag åka till jobbet och förbereda denna drömmåltid.