LIWet och vardagen

Ja, ännu en måndag är här och vad innebär det? Jo att Maitan blir en vecka äldre. Stor tjejen ligger nu mätt och belåten här bredvid och tar sin förmiddags lur. Sen blir det promenad till gymmet och träning för hela familjen. Ska bli skönt efter förra veckans ofrivilliga uppehåll.

En fråga til ler med barn som är äldre än Mait. Dreglade de mycket när de va i den här åldern? Tycker inte jag gör annat än byter bodys och tipsa inte om haklappar odylikt för de funkar ändå inte, vi har provat ;-)

Vi har varit på 6 veckors lärkarkontrollen idag, fast Mait är ju 7 ( och en halv) vecka :-) Hur som allt såg bra ut ett stort OKEJ i rumpan med andra ord. Dock har vi funderat lite över hennes hud och nu fick vi bekräftat att hon har eksem, inte jätte mycket men det är en liten oroshär vid/på höger öra så nu är vi hemkommna med hydrokortison och essex att smörja med, hoppas det hjälper!

Som sagt, Mait har nu hunnit bli sju veckor, skulle ha skrivit det här inlägget igår, men som ijag skrev i nlägget innan det här så kunde jag inte logga in =(
Gumman känns så mycket större, stabilare och mer vaken än tidigare. Hon vill helst av allt leka flygplan eller promenera på någons mage. Passar det inte så ger hon i från sig väldigt bestämda läten, fast oftast är hon väldigt nöjd med tillvaron och jollrar som aldrig förr. Ler gör hon också och nu är det inte bara svarsleenden utan även när vi busar, helt underbart! =)

I alla de här babyboxarna som man som blivande förälder kan hämta ut finns det diverse bra och mindre bra varuprover. En av de bättre sakerna var nappen från MAM. Det har vissat sig här hemma hos oss att det är den nappen som är den absoluta favoriten. Lagom stor, rätt material och form, Mait ger den en stor facebook tumme.  Elin i preggomaffian hade även luskat reda på att det går att beställa precis dessa nappar med namn på från MAMs hemsida. Har försökt hitta dem på diverse olika sidor där det går att få personliga nappar men utan positivt resultat. Men nu har Elin som sagt räddat dagen för Mait. Det är lite små dyrt 6 nappar för 21 euro + 100 kr i frakt, men det kan det vara värt =)

Om Mait kunde prata är jag helt säker på att det är just den meningen hon skulle välja att säga oftast. Vår lilla dam är numera väldigt missnöjd om hon får ligga i famnen, hon vill sitta! Är ju då jag ser bäst vad som händer runt i kring mig, det förstår ju vi med... Lite roligt för hon visar prov på en viljestyrka som jag kan känna igen, hoppas inte det betyder att hon fått mitt humör också, voj voj!

Idag har vi varit på BVC igen, när vi var där förra måndagen vägde Mait 3960 g, var 56,2 cm lång och huvudet mätte 35,6 cm i omfång. Nu väger hon hela 4350 gram är 57 cm lång och huvudet är 36 cm i omkrets. Skönt att det funkar som det ska!
I övrigt pigg och frisk. Nästa torsdag är det dags för läkarkontroll, ska bli kul =)

Efter BVC så lämnade jag och Mait av M hemma och for upp på högstadieskolan, Bräntis, för att hänga där några timmar och göra reklam för "min" ungdomsgård, betald tid i ett fik är inte helt fel. Kan säga som så att en bebis är verkligen en icebreaker oavsett personers ålder. Kidsen har varit väldigt intresserade så hon var guld värd att ha med. Jag har inte behövt anstränga mig för att få kontakt med ungdomarna, de har kommit som flugor till en sockerbit =)

Så vidare till det viktigare, Mait blir som sagt 6 veckor idag så jag tänkte bjuda på några nya bilder  på vår älskade, underbara dotter. Värdens goknul. Det är inte ofta hon är missnöjd utan jag tror vi har en väldans glad dotter, som är nöjd nästan jämt. Det är när mjöklbuffén inte öppnar tillräckligt fort som det kan bli lite gnäll, men med tanke på mitt humör när jag inte får mat är det väldigt lindrigt ;-)

Som sagt vår söndag har varit hektisk. Klev upp vid halv tio och det första jag gjorde var att sätta på ugnen, rörde ihop en sockerkaka och käkade frukost. Under tiden städade M golven, duschade och åt frukost. Vid 11 kom mina kusiner(Anna och Kristin) med föräldrar farbror Torbjörn och Ingmarie. Föräldrarna och Anna kom från Hudik igår för att hjälpa Kristin att flytta så vi bokade in en fika idag =) Mycket trevligt! Anna följde sedan med mig, Mait och Vilde på promenad och väl hemma igen var det dags att amma. Efter en timme gick Anna och jag rörde ihop dagens andra bakverk, en äppelsmulpaj och M började tvätta.
Vid halv tre kom sedan K-A, Sonja och Sigrid på fika. Mycket trevligt det med! Som ni märker har dagen varit hektisk, men otroligt trevlig och ändå lugn. Extra kul att kusiner med föräldrar fick träffa underverket. Visserligen har Kristin träffat Mait ett antal gånger redan eftersom hon bor i Umeå men resten av familjen fick se underverket för första gången  och blev nog lite betuttade, men kan man bli annat=)



Nu är klockan 22 och vi har tvättat det här årets största tvätt, underhållit två olika sällskap med ett varsit bakverk ,knåpat ihop veckans matsedel samt inhandlat mat inför veckan och ändå haft tid för en långpromenad, dusch och städning. Måste säga att vi har imponerat på oss själva idag. Men det underlättar såklart när vi har haft världens goaste och gladaste dotter =)


God kväll!

Visst är det så att öppet köp på bebisar bara är 30 dagar? ;-)

Ujja vilken natt jag och Mait haft. För det första så fick jag migrän innan jag släckte lampan igår, trodde i min enfald att vi skulle få sova lika bra som tidigare i veckan, inte då! Mait vaknade första gången vid 03.30 åt jätte bra för att sen spy upp typ hälften. Hon somnade utan problem i sin säng och jag trodde hon var rejält mätt för hon ville inte ha mer mat. Somnade, med rejäl huvudvärk och flimmer framför ögonen, för att vakna av en gnällig Mait en halvtimme senare. Nu ville hon äta men bara tjaffsade och somnade tillslut om, tillbaka til lspjälösängen och sen har vi hållt på så hela natten. Det blev sju, SJU!, amningar inatt. Nu ska jag på ICA och köpa sempers magdroppar och sen håller jag tummarna för att det är magen som krånglar! Hon känns lite hård över magen så det är kanske det som spökar trots allt...

Tusen tack för att ni delar med er av era erfarenheter och goda råd!

Nä nu ska jag plocka ihop spillrorna av en småbarnsmamma och hennes dotter och sen gå iväg till universitetet. Väl där ska jag sätta mig i en fotölj med en stor kopp kaffe och lite choklad och sen amma, amma och amma medans jag i godan ro kan kolla på konstigt folk! Lätt road och socialt uttorkad, JA! =)

Gissa två gånger, självklart är det amningen som ger mig ångest ännu en gång. Nu är det oro över att jag inte har tillräckligt med mjölk som spökar. Det känns som jag inte gör annat än ammar, ligger lillan inte och sover så ammar hon eller gnäller efter bröstet. En amningspuckel månne eller är det så att jag inte kan göda mitt  barn? Ska fortsätta kämpa, just nu försöker jag pumpa ut minst en gång/dag för att öka produktionen. Blir det överproduktion så får jag fortsätta pumpa och frysa in eller så blir det rätt och alla är nöjda.

En fråga till er andra med lite äldre barn och lite erfarenhet av magont. Kan det vara så att de vill till bröstet när de har ont i magen? För ibland när hon gnäller och inte har rapat eller fisit på ett bra tag är det två saker som funkar. Mat eller att hon ligger över axeln så att magen stimuleras av trycket från axeln. Någon som känner igen det här??

Vi brukar ha världen goaste unge, pigg och glad hela dagarna. En väldigt förnöjd madame. Inte ikväll, vette sjutton vad som är fel, men något är det. Hon har ätit slaffsigtmer eller mindre tuggat på mina bröst istället för att suga. Tackar gudarna för att hon inte har tänder än.. När det inte blir som hon vill har hon tok skrikit rakt ut, aldrig hört något liknande. Vi provade ge ersättning för att se om hon var hungrig eller bara tjaffsade, det gick inte ner en endaste milliliter så hungrig är hon inte. Gav henne nappen, den tog hon och är nöjd i korta perioder, skriker med nappen i munnen till och med. Enda gången hon är riktigt nöjd är när hon är nära nära. Jätte mysigt såklart, men vi är inte van vid att hon är så här behovskrävande. Fast vilka är vi att klaga, vi har en väldigt lättsam dotter alla andra dagar och att hon har ett ömhetsbehov ska vi verkligen inte klaga på! Tänk om några år då är vi pest och kolera...

Nä nu ska jag se om jag kan titta mig mätt på världens underbaraste sambo och vår älskade dotter, vet ju redan att det inte går, men jag tänker fortsätta i alla fall =)

Ett steg upp har lillan tagit den här veckan. Självklart så går hon inte utan det var mer en bildlig analys av läget, hon kräver nu storlek 56 på kläder, så nu på morgonen har jag rensat ut alla bodys i stl 50 för de är för små =) Byxorna kan dock användas ett tag till, det är ju det finurliga med muddbyxorna, de är långlivade. Bra för både ekonomin och miljön =) I måndags fick vi även lov att byta från blöjor storlek 1 till storlek 2. Växer det gör hon allt lilltjejen. Tycker det är ganska många som skriver att de bara använder stl 50 några dagar eller så, men vi har kunnat köra på den i fem hela veckor, hon är ju nästan 57 cm nu men i och med att hon är lång och smal så passar kläderna länge, kanske är värre om de växer mycket i omfång? Aja, nu blir det lite andra kläder än de vi haft de senaste veckorna, även om vi använt 50 och 56 parallellt ett bra tag. Snart kan vi nog ta fram stl 62 och det blir kul för i den storleken har vi så mycket kläder, och många fina klänningar =)

Nä nu ska jag byta byxer för de jag har på mig sprack nog, det lät som så i alla fall, och sen traska i väg och plugga några timmar. Trevlig onsdag!

Dagens BVC besök gick som förväntat. I och med att vi vägde igår och skruttan då vägde 3940 g jämfört med torsdagens 3794g så kändes det som en helt okej viktökning. Idag vägde hon 20 gram till så nu är hon hela 3960 gram tung, 56,5 cm lång och huvudet är 36,2 cm i omkrets. När hon väl låg naken på bordet så var hon den pigga tjejen vi är vana att se, hon verkligen slog på stort för att charma Stina vår sköterska och som hon lyckades!

Kvällen har vi spenderat på olika håll, jag har jobbat och M och Mait har varit hemma i vår lugna vrå och njutit av sin första längre period ensama utan mig. Allt verkar ha gått kanon bra vilket känns kanon för det är ju så viktigt att papporna får känna att de är behövda och klarar sig utan mammorna redan tidigt i barnets liv. Känns egoistiskt att tro att mamman har egenrätt på att vara viktigast. Och det är, om jag ska vara helt ärlig, ganska skönt att få återgå till lite normala sysslor. Hänga på UG och snacka skit ;-)

Idag blir Mait hela fem veckor! Det är sjukt vad tiden står still men ändå går fort, ja ni förstår vad jag menar va?
Här händer det inte så mycket, vi ska iväg på BVC och sen blir det jobbet några timmar för min del. Magnus och Mait ska vara själva en hel kväll, spännande. Är helt övertygad om att det kommer fungera alldeles utmärkt. Ibland känns det som att Magnus har mer koll än vad jag har, skulle inte förvåna mig det minsta. M är  nogrann och jag  slarvig, han den eftertänksamme och jag den impulsive, ni kanske ser ett mönster? ;-) Vi är i alla fall en jäkligt bra kombination.

Lilla Mait har för första gången besökt akuten. Igår såg jag att det var kladdigt vid hennes högra öronsnibb, gjorde rent och tänkte inte så mycket mer på det. Hon har ju fjällat och har fortfarande en massa hormonplitor, trodde det var nått sånt som varade lite. Imorse hade det dock blivit mer kladdigt och jag började undersöka rotenttill det onda, det visade sig att det kom inifrån örat och inte från snibben som jag först trodde, öronbarn som jag är så ringde jag till sjukvårdsrådgivningen för att höra mig för. De frågade lite grann och när jag började fundera kring hur Mait varit i helgen så insåg jag att hon varit ganska gnällig och sovit/ätit ganska dåligt. Efter några minuter i luren med systern på rådgivningen så tyckte hon vi skulle söka till akuten för en koll.

Packade ihop mig och Mait efter en promenad med Vilden,Magnus som var hemma på lunch fick snällt skjutsa oss med taxin. Väl på akuten fick vi komma in i ett rum fort och inom en kvart var läkarkandidaten på plats för en första bedömning. När väl barnjourne kom efter ytterligare en kvart så tog de beslutet att vi skulle upp på barn 2 för vidare provtagning. Örat var det inget konstigt med, men de ville utesluta infektioner eftersom vi upplevt Mait som slö under helgen. Väl på avdelningen verkade sköterskorna ha glömt varför vi var där utan började nojja kring Maits dåliga viktuppgång veckan som gått. Less jag blev, efter provtagningen fick vi även reda på att "vi skulle stanna över natten för nu var vi minsann inskrivna" då lackade jag ur, skulle vi stanna kvar även om Maits prover var okej? Glöm det! Vid det här laget hade även Magnus anslutit till oss och försökte lugna mig. Inte lätt alla gånger, förutom oron för vår älskade dotter så är jag otroligt obekväm i sjukhusmiljöer och hade redan sett alla barn med cancer som visas på TV framför mig, RS-viruset hade hon självklart och ja ni förstår. Det blir ju inte bättre av att de börjar fjanta kring Maits vikt. Jag sa till dem att nu väger vi Mait innan nästa amning och sen efter så får vi reda på hur mycket hon får i sig när hon äter. 80 gram på en halvtimme är inte fy skam så nu känner jag mig väldigt lugn kring amningen.
Strax efter amningen fick vi reda på att proverna såg bra ut, förutom att vi måste ta ett tredje urinprov för att utesluta UVI. Eftersom de två tidigare proven var tagna med en plastmugg när hon kissade vid blöjbyten/amning så hade det blivit kontaminerat med vita blodkroppar, så för att vara helt säkra på att provet visade rätt tog de urin med en nål direkt in i urinblåsan. Uh, jag klarade att hålla mig lugn och sansad under provet men när vi kom in på rummet bröt jag ihop, usch och fy! Mait var inte nöjd med behandlingen och var allt annat än den lugna dotter vi är van vid och det verkligen skar i mammahjärtat. Stackars skruttan, vill aldrig mer behöva utsätta henne för något liknande, men krävs det för att utesluta sjukdom eller hålla henne pigg så är det väl ett ont måste :-(

Jag har helt plötsligt fått en helt ny insikt i hur otroligt påfrestande det måste vara för föräldrar med sjuka barn, inte bara faktumet att barnen är sjuka och deras framtid kan vara osäker utan även hur jobbigt det ska vara att se barnet lida utan att förstå varför för det dröjer nog ett bra tag innan ett barn kan förstå att smärta kan vara tvunget i vissa fall.

Jag har under några veckor följt den här bloggen där Anna skriver om sonen Gustavs kamp mot cancer. Kan ärligt erkänna att det är först idag, efter vår upplevelse på barn 2 som jag ta till mig hur otroligt jobbig deras situation är, det är så svårt att ens greppa. Hjälp Gustav att nå målet innan sjukdomen besegrar honom, skänk en slant ni med!

Just nu är jag bara glad att vi fick åka hem och att allt är kanon med lillskruttan, fina hjärtljud, bra syresättning och lungorna låter kanon och dessutom ingen infektion så långt ögat kan se! Nu ska jag njuta av min underbara lilla familj! God natt!

Vilken dag jag och Mait haft idag. Snacka lätt road unge vi fått. När hon inte sover eller äter har det dugit alldeles utmärkt att ligga på en filt nedanför mammas fotölj och titta på alla människor och de roliga lamporna, gosa i mammas kompisars knä eller bara ligga i vagnen och små prata. Självklart har jag och Mait gosat också, vi hade en lång "konversation" innan lunch kring vikten av att äta ordentligt och studera. Tror hon lyssnade ;-)

Lilla genushäftet passar bäst som rumpvärmare,
på det kan till och med mamma skriva under =)