Förundran
Alldeles nyss, när vi väntade på pappa och Vilde på Gävle järnvägsstation fick M känna Ärtan sparka. Så stort för älsklingen att äntligen, efter flera veckor av iakttagande när jag så smått ler efter en särdeles ihållande rörelse i magen, få känna vår gemensamma skapelse röra på sig.
Som pappa måste det vara svårt att ta till sig att der faktisk växer ett litet liv i kvinnans mage. För mig tog det allt några veckor innan tanken fastnat och jag vant mig. Och det var först vid vul i v.12 som M såg första riktiga beviset på att det är en människa som skapas, och jag vågade tro på det vi hoppas på. Nog var han skeptisk och vågade inte riktigt hoppas medan jag för varje vecka som gick kände mer och mer hur både min kropp och min tanke förändrades inför vår livslånga uppgift. Redan i v. 17 började jag känna små rörelser från Ärtan och då blev det för mig ännu verkligare att det inom mig bor en ny människa. När vi sedan gjorde RUL i v. 18 syntes det faktiskt att det är en människa, vi fick se Ärtan både sparka och vinka till oss. Min enrummare hade fått en hyresgäst på riktigt, en hyresgäst vi kunde identifiera oss med och känna kärlek till. Våra ögon lyste av lycka.
Nu kom så slutligen det som fått M´s ögon att verkligen lysa igen, känslan av barnet inom mig. Hans kommentar var Snart har vi lill* Ärtan i vår famn, tänk vad underbart.
Är så otroligt glad att jag nu kan dela det jag känner inom mig fullt ut med den person som betyder mest för mig. M jag älskar dig.
Som pappa måste det vara svårt att ta till sig att der faktisk växer ett litet liv i kvinnans mage. För mig tog det allt några veckor innan tanken fastnat och jag vant mig. Och det var först vid vul i v.12 som M såg första riktiga beviset på att det är en människa som skapas, och jag vågade tro på det vi hoppas på. Nog var han skeptisk och vågade inte riktigt hoppas medan jag för varje vecka som gick kände mer och mer hur både min kropp och min tanke förändrades inför vår livslånga uppgift. Redan i v. 17 började jag känna små rörelser från Ärtan och då blev det för mig ännu verkligare att det inom mig bor en ny människa. När vi sedan gjorde RUL i v. 18 syntes det faktiskt att det är en människa, vi fick se Ärtan både sparka och vinka till oss. Min enrummare hade fått en hyresgäst på riktigt, en hyresgäst vi kunde identifiera oss med och känna kärlek till. Våra ögon lyste av lycka.
Nu kom så slutligen det som fått M´s ögon att verkligen lysa igen, känslan av barnet inom mig. Hans kommentar var Snart har vi lill* Ärtan i vår famn, tänk vad underbart.
Är så otroligt glad att jag nu kan dela det jag känner inom mig fullt ut med den person som betyder mest för mig. M jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
