Förlossningen

Efter ytterligare en natt med 12 timmars sömn för huvudet men ingen vila för kroppen så var jag väldigt trött men ändå inte. Jag var grymt adrenalin stinn, på nått sätt skulle Ärtan ut och det borde vara snart. Redan när jag klev ur sängen vid 8-tiden så var jag helt säker på att idag kommer vi få träffa Ärtan. Rastlösare än vanligt så krävde jag Magnus medverkan i en promenad med målet att skotta några vänners garage uppfart. De var borta över jul och det hade kommit över 60 cm snö, vad kunde vara bättre för att starta en förlossning?

Mycket snö

Sagt och gjort! Efter första vändan med skoveln så riktigt kände jag hur det satte igång ordentligt, värkarna blev inte intensivare men kom tätare och nu var det inga med längre mellanrum än 2 minuter.

14:05 skrivs vi in på förlossningen, undersökningen visar att jag är öppen 3 cm och att livmodertappen är helt utplånad. Vi får order om att promenera, ta en fika och komma tillbaka vid 16:30. 16:50 får vi ett rum, sal 12 och vid undersökningen 17:00 är jag öppen 4 cm. Äntligen lite resultat!

Sofia, vår barnmorska frågar hur vi vill göra. Hon tror att det kan vara en bra idé att ta hinnorna så att värkarbetet får lite hjälp på traven så 17:05 går vattnet. Kommer så väl ihåg hur skönt jag tyckte att det var. Jag som varit konstant kissnödig i 6 månader var inte det längre, helt otroligt! Efter detta fick Ärtan en skalpelektrod och allt ser bra ut. Vid 18 får jag prova på lustgasen för första gången, vilken treat, fyllan kommer som på beställning =)

18:43, fortfarande hög på lustgasen.

19:00 är det dags för en ny undersökning. Jag är öppen 5 cm och huvudet står ovanför spinae. Ökar på lustgasen lite, men ännu gör det inte så ont. Den mesta smärtan går att andas igen samt att Magnus gör sitt bästa för att avleda min uppmärksamhet. Korsord, fotmassage och högläsning gör susen. Vid 20:30 frågar vi efter akupunktur men den enda som jobbar/ska jobba som kan det slutar vid 21:00 så det hinns inte med. Istället kommer EDA på tal och på nått hastigt och lustigt vis så står narkosläkaren i vår sal kl 21:00, redo att sätta nålen. Vi fick intrycket att det skulle ta ett bra tag för honom att komma, men så var icket fallet. En infart sätts i armvecket istället för i handen då Sofia inte hittar någon bra åder, ifall jag skulle behöva få värkstimulerande dropp i ett senare skede. Maj kliver på och blir vår följeslagare resten av förlossningen.

21:10 sitter EDAn efter några darriga minuter. Hur fan ska man kunna vara still under en värk? Helt galet! Efter frågan känner du båda dina ben? som får ett jakande svar rusar narkosläkaren iväg och undersökning visar att jag är öppen 8 cm vid 21:30.

21:45 super hungrig och jag låter efter många om och men Magnus lämna mig för några minuter för att göra mackor åt mig, kaviar macka mums! Medan jag äter mina smörgåsar så undersöks jag igen och på 20 minuter har jag öppnat mig en cm till, alltså öppen 9 cm nu. För att få lite mer fart så sätter jag mig på en ”medicinboll” eller jag försöker grensla en men det gjorde så ont, fy för mina fogar i det läget. Istället lägger jag mig i sängen med ryggen uppvinklad och benen i en sackosäck, kanon skönt! Fotmassagen gör sitt till kan jag lova =)

Fotmassage! =)

22:45 är jag öppen 10 cm med kant och nu tror både jag och Magnus att det är dags för Ärtan att komma ut, hell no! Huvudet står fortfarande ovanför spinae så det är en bit kvar. Jag är trött och less och vill bara träffa äÄtan så jag kämpar mig ur sängen och står med en gåstol, eller står och står, jag hänger över en. Magnus har fått stränga order om att svalka min rygg med en våt trasa mellan värkarna. Vaggar försiktigt fram och tillbaka när värkarna kommer för att följa med i smärtan som nu blivit intensivare. Nu inser vi att EDAn tagit dåligt på vänster sida, men ingen idé att be om ny.

Ganska mör kan jag lova.

Vid 23:30 tycker Maj att värkarna avtagit så hon sätter igång droppet med värkstimulerande. Det händer ingenting. Vid 00:00 ökas droppet men det enda den gör är att öka på Ärtans puls så den minskas till startmängden igen. 00:30 nästintill tvingar jag Magnus att gå och köpa en kopp kaffe, för nu känner jag att snart kommer jag inte vilja att han lämnar mig överhuvud taget. Han är under hela förlossningen den enda som betyder något, jag ägnar mer tid åt att han ska må bra än åt mig själv för jag visste att om han inte orkar så kommer det inte gå bra.

Strax innan 01 blir jag sugen, om man nu kan vara det när man föder barn, och tar en kexchoklad och cola. Detta får jag ångra djupt 3 minuter senare när jag mellan tuggorna känner hur jag bara vill spy. Vid det här laget har jag lutat mig över sängens rygg som är uppvinklad och skriker åt Magnus att Nu vill jag inte vara med, jag vägrar spy! Nu åker vi hem! Det var kanske 5 minuter av ångest, inte för att det gjorde ont utanför att jag mådde så illa. Dessa fem minuter är de enda under hela förlossningen som jag känner någon slags ångest över vad som händer med min kropp eller runtomkring. Jag hatar att må illa, det värsta jag vet.

Efter detta blir det en ny undersökning som visar att huvudet passerat spinae, äntligen händer det någonting. Vi byter ställningar frenetiskt men jag håller mig till sängen. På rygg, på sidan, knästående mot sängens rygg osv. Kliver inte ner från sängen för det gör så ont! 01:15 får jag första krystimpulsen men Maj säger åt mig att inte krysta för huvudet står fortfarande för högt. Efter undersökning vid 01:45 konstateras att huvudet är nästan vid bäckenbotten, det har roterat men är inte riktigt nere. Men snart dags! Styrkt av detta brölar jag i lustgasmasken och gör mitt bästa för att inte krysta, inte helt lätt!

Vid 02:25 inser både jag och Magnus men framför allt Maj att jag inte har mycket kraft kvar för att krysta, för nu är det dags. Jag säger väldigt fort att de gärna får hämta sugklockan för jag ville bara sova, sagt och gjort läkare påkallas och in kommer även en barnskötare ( eller vad det heter) USKa iaf, som hjälper till. Läkaren, Ingrid, kommer in klipper mig och sätter klockan på plats. Efter tre krystningar så är Ärtan ute, det enda jag minns av själva krystandet är att det var en läskig känsla, som om en boll skulle ut fast på ett skönt sätt, ett bra sätt! Ärtan var ute! Varken jag eller Magnus fattade nog inte riktigt innan att vi skulle ha en bebis efter förlossningen, allt var så fokuserat på att föda. Ärtan fick komma upp på mitt bröst direkt och det dröjde cirka 15 sekunder innan Ärtans ljuva stämma fyllde salen 02:40 måndagen den 28 december 2010. Magnus såg chockad ut, jag krystade ut moderkakan och försökte på nått vänster lugna den skrikande babyn. Det dröjde närmare 10 minuter innan vi kom på att kolla vad Ärtan hade för kön. Det var en Mait en alldeles underbar, välskapt liten flicka med rött hår. Världens finaste!

Mat! Mait tar bröstet nästan på engång, här är hon 10 min gammal.

Den helt underbara gåvan till trots så gjorde det jäkligt ont att bli sydd, ondare än allt annat tror jag. I samma veva så skulle de plocka bort droppet och allt det där och inser att droppet suttit fel så min vänster arm är tre gånger så stor som normalt, inte okej! Det tog ett tag för dem att fixa till mig "där nere", och under tiden ammar och myser jag och Mait.

 

Efter en timme och 20 minuter så tar Maj Mait och väger/mäter henne. 3535 gram och 53 cm lång är vår lilla tjej.

 

Efter detta får jag och Magnus fika, gud så gott det smakade och Magnus får hålla sin dotter för första gången, det är kärlek vid första ögonkastet!

Kärlek!

06:15 rullas jag och Mait in på sal 18 på BB där vi stannar till lunch vid tisdag. Det är nu livet börjar, livet med vår underbara Mait!


Latensfasen


 

Ärtan var beräknad att komma ut den 23:e december, dagen kom och gick utan några speciella känningar. Vi laddade för julafton genom att klä granen och äta tacos.

Julafton kom och vi knäppte några kort att visa upp för våra familjer från vår jul. Jag rund som en gigantisk julgranskula, klänningen ( normal stl 40, ingen särskild preggomodell) satt som ett korvskinn och mönstret förstärkte verkligen känslan av julkula.

 

På eftermiddagen följde vi den väl invanda traditionen, Kalle Anka och hans vänner firar jul vid 15.00. Redan efter några minuter känner jag hur den första ordentliga värken kommer, den andra värken kom vid 15.15. Vi bestämmer oss för att vi ska kolla på Kalle och hans vänner och sen äta vår julmiddag som vi båda längtat efter och öppna paket, så bråttom är det ju inte. Detta visar sig verkligen stämma..

Efter maten tar vi oss en tur ut i snöovädret som råder, vi tar oss runt huset och tillbaka. Det tar ungefär 15 minuter och på denna stund hinner jag med 5 värkar. Tycker inte att de gör så värst ont, men jag är tvungen att stanna upp och andas mig igenom dem. Vid 19 ringer jag in till förlossningen och frågar hur de tycker vi ska göra, barnmorskan jag får prata med där tycker vi ska komma in för undersökning och eventuell sovdos eftersom värkarna är så täta. Sagt och gjort, en timme senare sitter vi i bilen på väg in till förlossningen. Vi tar med oss förlossningsväska och kamera ifall att.

Besvikna men ändå lättade över att det inte var på G riktigt än fick vi vid 23 tiden åka hem med vetskapen att jag var öppen 1 cm och att tappen inte var helt utplånad samt knark ( 2 citodon + sömntablett).

 

Vaknade sent på juldagen, kring lunch om jag inte minns fel. Kroppen jobbade hela natten och nu hade slemproppen gått, jag mådde hur bra som helst i huvudet efter nästan 12 timmars sömn, men kroppen hade inte vilat för fem öre så jag var som en urvriden disktrasa. Illamåendet sköljde över mig i vågor och jag kräktes så fort jag klev ur sängen, när detta skedde kom även det sista av slemproppen.

Efter lite tjat fick jag med mig Magnus ut på en tur i polackbilen, Julaftonens myckna snöande hade avtagit och vi tog oss fram med nöd och näppe i ett alldeles vitt och stilla vinterlandskap. Skakningarna från bilturen gjorde att värkarna intensifierades ännu mera . För att fördriva tiden kollade vi på Sällskapsresan 2 och 4, kommer ihåg att jag var så grymt irriterad på alla kanaler som körde sina vanliga tablåer, det var ju jul och filmernas högtid, enligt mig =)

Undersökning och CTG på juldagen

Vid 20-tiden for vi in till förlossningen, igen, efter att ha pratat med en manlig läkare som hade jour så tyckte han det lät som att jag borde sova kvar över natten för att få en tyngre sovdos eftersom min kropp inte vilat något på den andra. Undersökningen visade att det inte hänt så mycket, var öppen 1 cm till, så totalt 2 och tappen var lite mindre men fanns kvar. Fick sovdosen vid 21:50, en morfinspruta i rumpan, sömnspruta i armen och nått annat som jag inte minns vad det var. Magnus satt kvar med mig tills jag somnade vid 23:15 och pillade mig på pannan och vi löste korsord. 00:05 vaknade jag och behövde gå på toaletten, hade kraftiga värkar som inte alls avstannat eller minskat i intensitet. Gick och la mig igen i det lilla rum jag fått för natten ( M fick inte stanna utan for hem för att sova när jag somnade), kände mig rastlös och somnade om först vid halv två tiden. 02:20 vaknade jag igen och gick upp och satte mig i köket. Gjorde i ordning två mackor och kollade lite på TV. Det tog mig en halvtimme att få i mig mackorna mellan värkarna minns jag. Gick till sängs, igen, och lyckades somna, sov 15 minuter blev kissnödig. Låg sedan och vred mig utan att kunna sova fram till 05:30 då jag gav upp och började lösa korsord istället. Under natten hade Maj varit den som tagit hand om mig och jag pratade med henne då och bad henne ringa Magnus, han kom vid 06:30.

Efter frukosten på Annandag jul satte de CTG mellan 07:30 – 08:00 kurvan visade på regelbundna värkar med 1 till 3 minuters mellanrum. Efterföljande undersökning visade på att jag var öppen 2 cm och livmodertappen näst intill utplånad. Vi fick reda på att vi skulle få en läkarkonsultation av Lena som undersökte mig så vid kvart i nio tog vi en promenad på sjukhuset för att få igång det lite mer. 10:20 fick vi träffa läkaren som inte tyckte att igångsättning var ett alternativ eftersom jag sovit så lite, jag var för trött för en förlossning. Vi blev ändå kvar och tog ett bad, käkade lunch. Under den här tiden är värkarna fortfarande regelbundna med 1-3 minuters mellanrum.

Klockan 14:30 bestämmer vi oss för att åka hem efter ytterligare en CTG kurva som visade samma som innan. Ärtan mådde bra och jag höll på att bli galen på sjukhusmiljön. Lyckades snacka till mig en sovdos på plats så vi skulle slippa åka in igen till kvällen för att få ut knarket. Ännu en gång fick vi med oss Citodon som är helt verklöst på mig.


plussade 20/4 :)


Promenera mera



Försökte mig på en promenad vid sextiden imorse, det gick ur kasst! Snön yrde och det blåste som bara den. Jag hade nog kunnat gå en vända om det inte var för drivsnön, från vår parkering ut till gångvägen var det en driva som mäte en meter i höjd och var säkert 2 meter bred. Inte bra! Ska klä mig nu och bana väg för tipset från förlossningen var att ta en rejäl promenad och hoppas på att det drar igång det hela det där sista som behövs =) Wish me luck!

uppdaterar



Vi for in till förlossningen juldageskvällen vid 20- tiden. CFGn visade på regelbundna värkar (3,5 min ) och tyckte att det var lika bra att jag fick sova där, eftersom hemsovdosen inte gjort verkan dagen innan. Efter att ha sovit, eller i alla fall fått knark som skulle däckat en flodhäst, Jag blev instängd på ett pyttelitet sovrum på Förlossningen och M fick fara hem. Dosen gavs vid 21.50 ca så vid 12 borde jag ha somnat, men inte. Vid 02.30 vaknade jag HUNGRIG av allt och med allt tätare sammandragningar, hade då lyckats slumra in och "sovit" i ca 1,5 timme. Soven timme till mellan 03.30 och 04.30, gav upp och började lösa korsord. Ringde på Maj, min urgulliga BM under natten och bad henne väcka M, detta var vid 05.30. Så en natt på förlossningen för att få sova bra, gav allt annat än bra sömn. Tänk vad mycket konstiga ljud ett sjukhus avger. Det är korridorsspring, larmanden, bårar och brickor som ska skramlas fram och framförallt, urtids vrålet från en födande kvinna och det precis lika primala skriket från en nyfödd bebis. Sen den totala tystnade, självklart ackompanjerad av fläktarnas dån, de går inte att fly från.
När M var på plats vid kvart i sju, tog jag mig två mackor till frukost och vi inväntade skiftbytet. In kommer Lena, vi skulle ha en Sofia, men de närmsta timmarna får vi Lena som är jätte jätte gullig. HOn sätter CTG, även nu regelbundna värkar, tightare än kvällen innan så hon hyser förhoppningar om att det kan bli förlossning. Undersöker mig och det har stått still. Luften går ur mig och jag känner hur trött jag är. Samtal kring lite olika valmöjligheter, det pratas om skalpelektrod för att få vattnet att gå, men hur gärna jag än vill träffa Ärtan så finns den här processen av en anlening och det är ju på G, dock lite långsamt om ni frågar mig.. I samråd med läkare tycker de jag ska ta ett bad och försöka sova lite till.. Ligger så på mitt minirum med M i en saccosäk fram till tretiden då CTGn ser likadan ut Både jag och M känner att vi vill komma UT. Packar ihop vårt pick och pack, för är det så att det inte intensifieras så vill jag försöka sova hemma, även om det går dåligt så är det lika kass sömn på förlossningen. En tur med bilen på skumpiga vägar, två billys pizza och en halv film senare ställer jag mig i duschen och vid 17.30 går jag och lägger mig med  två citadon och en 10 mg zoldipem. Sover en timme, vaknar av en rejäl värk, somnar om och har sovit tills nu. SÅ under kvällen har jag sovit dubbelt så mycket som sedan den 23:e. Är någorlunda utvilad, men nu är värkarna lite hip som happ igen, så jag ska försöka sova några timmar till och hoppas på att det är vila kroppen behöver för att sparka igång på riktigt.


Nu är ni uppdaterad. Orkar inte svara kommentarer och sånt, men tack för omtanken. Vi kämpar på!

Måste säga att det som känns skönt i kråksången är att värkarna som ändå varit täta, regelbunda och starka har jag inte haft några problem att ta mig igenom. De har frågat om jag vill ha smärtlindring men nä, absolut inte än. Kanske verkar som vi bara hade bråttom in, men som jag skrev sist s åfor vi in just ör att få hjälp med sömnen, nu funkade ju inte det ändå så då är jag hellre hemma i min egen säng och vid min egen tv.

Ont ont ont



Är säker på att det kommer göra ondare vad det lider, men just nu tycker jag den här smärtan räcker. Tacka vet jag TENSen, den hjälper otroligt bra. Framför allt hjälper den till på så sätt att fokus flyttas från trycket  nedåt till nålsticken den producerar i ryggen. Som att välja mellan pest eller kolera, huvudsaken är att det funkar =)

Skakningar



Verkar vara ett fungerande recept att sätta sig i en underdimensionerad bil på vintriga vägar. Har skakat och skumpat i en och en halv timme och jag kan bara säga som så att värkarna tilltog. Har lyckats peta i mig lunch, inte mycket men i alla fall något och nu sitter vi framför TV:n, hatar kanaler som inte visar film utan håller sig till sina vanliga dåliga tablåer. Det är ju jul för fan!

Nu ska jag kolla på film vare sig det visas på TV eller jag ska måsta stoppa i en DVD, sen blir det nog en tur in till förlossningen vid åtta tiden eller där i kring, beror på tv-tablån för kvällen ;-) Alltså vi ska in dit för att hämta en sovdos för natten, men jag har på känn att det inte kommer gå fort, utan de måste nog köra både CTG och alla tester innan man får ut knarket =( Men vem vet, kanske är jag verkligen på G och får stanna, väskorna kommer i vilket fall som helst att få följa med in, vi kan ju aldrig veta =)

 

 

Ni förstår varför jag ville utanför stan va? Så otroligt mycket mer vinter.

 

Tusen TACK för alla lyckönskningar, orkar inte surfa in på era bloggar för att lämna personliga svar, men ja, det verkar vara på G och nu går vi bara och väntar och försöker samla energi och kraft inför förlossningen.

 

Vi längtar nått enormt efter Ärtan nu =)


När juldags morgon glimmar...


.. kanske lite förmätet av mig att skriva juldags morgon eftersom jag precis kommit ur sängen, men för mig är det morgon. Har sovit som en klubbad säl hela natten med resultatet att huvudet är det alertaste jag haft på många månader, dock är kroppen som en urvriden disktrasa =( Jag sa klart och tydligt till dem på förlossningen igår att jag inte har enzymet som omvandlar kodein, den verksamma substansen i citadon, till kroppseget morfin. Alltså är det som att ta två alvedon eftersom de innehåller paracetamol också, vilket också är värdelöst! Så några kapade toppar på värkarna har det inte varit =( Vaknade vid sju-tiden och gick på toa, då var det ganska lugnt, men sen när jag klev upp strax innan elva så var det full fart igen och att jag sen direkt behövde gå och kräkas gjorde inte saken bättre, nu jobbar magen för fullt.
Skrev igår att slemmis hade gått, men där tog de miste för den har kommit under natten och vad som förhoppningsvis var det sista av den kom när jag kräktes. Inget ont som inte har något gott med sig =)
Nä nu blir det så mycket frukost som min mage klarar av, sen ska jag packa en liten picnickorg och få med mig M ur soffan in i bilen. Jag vill ut och åka bil, skaka loss lite där nere kan nog göra susen ;-) Och såklart kolla på det fina snötäckta landskapet som gömmer sig bortom köpcentran och radhuskomplex.

God fortsättning!




Att vända



Hmm ja precis som Jesus var en vända på jorden, 33 år för att vara mer exakt om jag inte missminner mig, så har vi varit en vända på förlossningen. Nu hemma igen med knark i stora lass och förhoppning om att få sova. Lika bra det, även om det skulle vara skönt om det varit dags NU =) Är öppen 1 cm och bebis är fixerad. Huvudet gick att känna med fingrarna, det står dock fortfarande lite, lite högt. Och slemmisen har tydligen gått utan min vetskap. Nu hoppas vi på att knarket får mig att sova gott i natt men att värkarna fortsätter i det tysta, då kanske vi har en bebis imorgon eller övermorgon. Vill inte ha det här obehaget så mycket längre, men jag överlever nog om det är så att det dröjer till efter nyår med =)


God natt, nu ska jag knarka mig till sömns.

This is it, eller?


BF-lista
_______________________________

14/12   Krillan    (flicka)
17/12   Malin    ( pojk)
Linda    (pojk)
18/12   Ida       (flicka)
19/12   Linda m Milo i magen (pojk)
20/12   AnnaH   (pojk)
21/12   Josefin  (flicka)
23/12   Sophia   (pojk)
24/12   Dannie   (pojk)
25/12   Mormor Ros-Marie ( pojk)
Anna (katt tass) (flicka)
26/12   Barnafadern ( pojk)
Linda  (pojk)
27/12   Jessica   (flicka)
Sandra Neos mamma ( flicka)
28/12   Kim  (pojk)
30/12   Tella  (flicka)
31/12   Malinlj  (flicka)
2/1      Jag ( pojk)
3/1      Mindy (pojk)


Om Det är på G så är det min mamma eller Anna som kan ha rätt. Kan det vara så att det är inatt som gäller. Har värkar med mellan 3 - 4 minuters mellanrum. SKa ladda med energi och sen åker vi nog in. Just nu hoppas jag faktiskt på att det är på riktigt, vill bli undersökt, är det verksamma värkar eller gör de ingen nytta? Om det skulle vara värkar som inte gör någon nytta så kommer jag tappa hoppet, det gör ont för fan!  Besöket blir om inte annat för att få en sovdos, för med den här värken kommer jag inte kunna slappna av, hoppas på något annat än Citadon för det hjälper uppenbarligen inte för mig =(

Nä, nu ska jag försöka få i mig en smörgås. Trevlig fortsättning på kvällen!

Säg inget till M...



...men den där menssmärtan jag haft sen i söndags och den molande värken i ryggen börjar nu att tillta. Kan det vara ett tecken eller är det dålig sömn, mycket stökande och för lite vila som ger sig till känna? Vad det än är  så säg inget till M, han behöver inte oroa sig än.. Får se hur det här slutar, men Kalle, mat och julklappar ska vi nog hinna med. Helst ska vi hinna med Ivanhoe på nyårsdagen också, men det kanske är liiite väl optimistiskt =)


Trevlig eftermiddag!

Schwung



Här hemma har vi lyssnat på P3 i dagarna sex, de upprepade ju fjolårets succe, musikhjälpen och jag och M har varit trogna lyssnare men även tittare. Måste säga att det är ett väldigt uppskattat koncept, hoppas verkligen de gör det till en återkommande tradition inte bara för att det är bra radio så här just innan jul, utan såklart även för att det faktisk gör skillnad! Tänk, nästan 6 miljoner till malariabekämpning, det är inte illa.
Här om dagen när vi lyssnade så stod jag inne på toa och sminkade mig, väldigt ovanligt ska tilläggas, när de får in en önskning med Dr Alban - Hello Africa. Gud vilka minnen det väckte till liv. Minns inte riktigt i vilken klass jag gick, men under en period på mellanstadiet dansade jag HipHop, dumt nog så sa jag det till M den här låten dansade vi till när jag dansade HipHop. Ännu dummare bevisar jag mig vara när jag sekunden efteråt studsar ut som den boll jag är från toaletten demonstrerande några fin, fina steg från, tja, 1995. Ni vet klassikern, gör höga knän samtidigt som man för ner motsatt armbåge mot knät med lite schwung så att säga. Detta med resultatet att  M  har roat sig kungligt på min bekostnad de senaste dagarna, men va fasiken lite kan jag bjuda på så här innan jul ;-) Och jag kan tänka mig att bilden av en höggravid Liw, stel som inget tidigare skådat levande djur, med värsta schwunget i steget och lycklig blick till just Hello Africa måste ha varit en syn för gudarna!

Så för att bjuda på mig själv lite  så bjuder jag på veckans magbild, ackompanjerad av just Dr Alban - Hello Africa  Tryck igång låten, titta på lilla jag, stäng ögonen och föreställ er sedan mig med höga knän och schwung :-D


 

 


God morgon Svullo


Efter två Citadon och en insomnings tablett lyckades jag faktiskt somna, trots migränen. Tror inte citodonen gick på huvudet utan på förvärkarna och foglossningen, för de var då som bortblåsta, men huvudvärken bara tilltog i styrka, inte trevligt alls! Är vaken nu och huvudet känns ok, hoppas jag klarar mig från det onda idag. Kommer det tillbaka får jag nog ringa förlossningen och be dem ta lite prover, det kan ju faktiskt vara havandeskapsförgiftning, även om jag förnekar det faktumet ;-)

Förde över de första dagarnas bilder från kameran och jag slogs av hur rund och svullen jag blivit i ansiktet, jämför själva:


NU



Ganska stor skillnad, eller vad säger ni? Vill ha tillbaka min "vanliga " kropp, gärna minus några kilo då, men iaf slippa vätskan, det är inte skönt!

NÄ nu ska jag äta frukost, slita M från tv-spelet och sedan se till så han tar sig ner och handlar julklappar till mig medans jag julpysslar på hedlunda. En bra dag!

Huvudvärk



Ujja, har så jäkla ont i huvudet. Det var bra när vi var ute på vår lunch promenad men sen har det bara tilltagit i styrka. Inte trevligt alls. Har försökt sova bort det, äta bor det, dricka bort det och för lite mer än en timme sedan tog jag en citadon, men inte ens den hjälper. Vad less jag blir. Första gången under graviditeten som jag haft migrän, hormonnivån har varit så bra för min skalle, för min migrän är hormon inducerad, men nu verkar det hända saker för det här är migrän när den är som värst. Hoppas bara jag slipper kräkas :-S Nu säger säkert någon att kan det inte vara havandeskapsförgiftning då och visst det kan vara det, men hos BM igår så var mitt tryck 120/75 och jag hade inge protein i urinen så nej, isåfall har det kommit över natten. Fast det kanske kan gå jätte, jätte fort?

Jag är



- trött

- svettig

- mätt

- godissugen

Är nog dags för sängen ganska snart..

Vecka 40 ( 39+0)


 

Du är på dag 273 av 280. (97,9%).
Du är i vecka 40.
Du har gått 39 fulla veckor och 0 fulla dagar (v39+0).
Du är i 9:e kalendermånaden.
Du är i 10:e graviditetsmånaden
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 23 dec 2009
Du har 7 dagar kvar till beräknad förlossning.

 

Mina tankar: Nu är det nära, är trött, less och allmänt uttråkad, men samtidigt vill jag att vi ska gå över. Svårt att förlika sig med tanken att det troligtvis inte är bara en vecka kvar utan mest troligt mellan två och tre veckor kvar. 75% av bebisarna föds faktiskt efter BF. Här hemma är förberedelserna inför julen i full gång. Jag försöker baka och laga mat så vi ska ha lite förberett när Ärtan väl är hos oss. Vi köpte gran idag och jag hoppas att vi kan klä den kvällen innan julafton, det är den tradition jag är van vid hemifrån och så även M. Men vem vet, vi kanske ligger på förlossningen då. Vad som skulle kännas ännu jobbigare är om vi ligger inne över Kalle, vad är det för jul om man inte får se på Kalle och hans vänner? Blir svårt att reparera den skadan, även om jag kanske är lite väl gammal för att sörja ett missat Kalle så skulle det ändå svida i hjärtat. Fast i så fall så är det ju för att vi ska få en bebis, bättre julklapp kan vi knappast få :-)

Bebis: En genomsnittlig bebis är lite över 50 cm lång och väger strax under 3,5 kg när den föds, men det är också vanligt och helt normalt att bebisen väger allt mellan 2,5 och 4 kg.

fetal development at 39 weeksKroppen: Fostervattnet, som var klart från början, är nu mjölkaktigt från det som avsöndrats under graviditetens förlopp, bl a ovanhud som ger plats för den nya hud som växer underifrån.

På TV börjar förlossningen typiskt med att vattnet går – mitt i en folksamling, såklart – och fortsätter med ögonblickliga sammandragningar. Om du gått och oroat dig att detta kommer att hända dig, kan du med all sannolikhet sluta. Fosterhinnorna brister i mindre än 15 % av fallen och även om det sker så brukar bebisens huvud fungera som propp (däremot kan du märka, att det läcker om du ligger ner). Det bästa är att du tar det lugnt om det sker – det kan ta timmar innan värkarna börjar – och ringer BVC eller din läkare. Din kropp kommer att fortsätta producera fostervatten tills bebisen är född, så du kanske får rådet att stanna hemma tills värkarna har satt igång, eller eventuellt igångsättning.

 


Någon som vet?



Hur länge ska man behöva gå med dessa så kallade förvärkar innan sjukvården sätter igång en? Jag har ont nästan varje vaken och sovande minut i min rygg. Det gör inte så ont att jag inte kan stå ut, men det gör så pass ont att det inte går att koppla bort. Varken alvedon, varma bad, massage eller några andra knep hjälper mer än för en kort, kort stund. Hur länge ska jag behöva gå så här? Jag blir inte piggare direkt, känner mig ganska urlakad av all värk..

Roomppa!


Här hemma gör vi oss i ordning för middag på restaurang med svärisarna. Just nu är jag mest bara hungrig och slut i rumpan, men det blir nog jätte trevligt så fort jag tar mig ur den mjuka och varma soffan :-)

Rump ontet har jag nu äntligen, efter två veckors ömmhet, fått förklarat som träningsvärk efter mina förvärkar. Jag har ju (turen ?) att ha mina förvärkar i ryggen, att det skulle vara tur skriver jag för att de som vet och kan, barnmorskor och annat upplyst folk på förlossningen, säger att det är värkarna i ryggen som gör någon nytta. När det molar och spänner på framsidan av magen så är det tydligen inte särskillt verksamt utan då är det för träningsskull livmodern jobbar. När det är på ryggen och ner mot rumpan är det tydligen så att det sker en påverkan på tappen, låter bra även om vi just nu hoppas på att vara gravida över nyår..

För att komma tillbaka till kvällens planer så ska vi i alla fall ut på restaurang, vi bokade ett bord redan vid 17 tiden för att slippa party partyt som tenderar att komma igång ganska tidigt och ganska högljutt i den här staden på lördagar. Efter middagen är planen att vi ska dra oss hem hit och dricka lite glögg och njuta av god ost och kex/pepparkakor. En väldigt lagom kväll om ni frågar mig :-)

Tänkte passa på att påminna om listan. När tror du Ärtan kommer ut till oss? Som jag skrev hoppas vi på efter nyår. Enligt första VULet då de kunde tidsbestämma graviditeten ditills fick vi BF den 13:e december, alltså imorgon. Sen blev vi framflyttade tio dagar till den 23:e på RUL men vem vet vad som stämmer och vad tror du? =) Så här har ni gissat hitills.

BF-lista
_______________________________

14/12   Krillan    (flicka)
17/12   Malin    ( pojk)
Linda    (pojk)
18/12   Ida       (flicka)
19/12   Linda m Milo i magen (pojk)
20/12   AnnaH   (pojk)
21/12   Josefin  (flicka)
23/12   Sophia   (pojk)
24/12   Dannie   (pojk)
25/12   Mormor Ros-Marie ( pojk)
Anna (katt tass) (flicka)
26/12   Barnafadern ( pojk)
Linda  (pojk)
27/12   Jessica   (flicka)
Sandra Neos mamma ( flicka)
28/12   Kim  (pojk)
30/12   Tella  (flicka)
31/12   Malinlj  (flicka)
2/1      Jag ( pojk)
3/1      Mindy (pojk)



Trevlig kväll!



Magbilder v. 39 ( 38+0)

 

Och kärlek(särr)en bara växer ;-)

 


Pappaliv





Idag har M fått prova på livet som pappa. Nej nej, det har inte kommit någon bebis, men vi har ändå gjort saker som han med hundra procents säkerhet kommer att göra flera gånger i veckan de närmsta två åren. På eftermiddagen for vi till Hedlunda och var med på Apförälder träff. Var en bra eftermiddag att introducera M till gänget. Var endast tre mammor till där med ett varsitt barn. Det var alldeles lagom för älskling att bli inslussad på ett lite lugnt sätt. Efter att ha överlevt två och en halv timme med mammasnack, tjejprat och bajsblöjor var tanken att vi skulle laga tacos och sen gå på Björklöven - Mora, nedsläpp 19.00.
Så blev det inte. Vi var båda ganska slut, jag var ändå på preggolunch och drog runt på stan hela förmiddagen och M är bara allmännt trött pga mörkret. Det blev en varsin pizza och middag framför TV:n. Vid 18.15 tog vi beslutet att inte fara på hockeyn, ingen av oss orkade.

När vi sedan stolta rullade ut barnvagnen ur huset vid kvart i åtta för att hämta ut några paket och provköra vagnen så var det med lite ångest vi insåg att vi nog skulle ha orkat med en hockeymatch ikväll ändå :-( Dock har vi provkört vagnen i en halvtimme och det är en mycket stolt blivande pappa som skjuter den gråa tingesten framför sig. Måste erkänna att han är bra mycket mer försiktig än vad jag var igår. Jag drog den över stock och sten, var ganska oförsiktig över kantstenarna till trottoaren medans M med försiktig varsamhet manövrerar Emman över kanter och säger att det är lika bra att vänja sig vid att köra lugnt, vi vill ju inte väcka Ärtan när h*n ligger där i. Min sötnos!

Så två riktiga pappasysslor har han introducerats till. Antalet gånger M manövrerat en barnvagn kan med största säkerhet räknas på högerhandens fem fingrar, borträknat de gånger jag tvingat han att prova olika modeller på diverse affärer sista halvåret, och jag kan med hundra procents säkerhet garantera, ja nästan svära på bibeln och min döda farfar att han aldrig varit på en föräldrarmedbarngrupp sen han var 2 år gammal. Nästa pappalivs introduktion är att byta blöja, får hoppas det dyker upp en nedbajsad nyföding nästa vecka, då ska jag se till att M får en rejäl introduktion till de lite större pappaprövningarna, hihi!

Tidigare inlägg
RSS 2.0