LIWet och vardagen

Känner mig lite som Sune och Håkan när de ser att det snöar ute och får pappa Rudolf att avbryta sin heliga minut ( läsa dagens blaska på toaletten) och plocka fram både skidor och släkt receptet på skidvalla.

I en halvtimmes tid snöade det utan för vårat fönster också. Glad i hågen avslutade vi ( läs jag) film tittandet och jag gjorde mig redo för att övertala älsk att ta en härlig promenad i det vita regnet. Inte då, det hade slutat! Kvar ligger resterna av en halvtimmes vinterväder. Frosten har i och för sig legat i över tre dygn, minusgraderna har varit stabila sen i måndags kväll, men snön lyser med sin frånbaro. Nu har vi förvisso lite lite snö, men gräset syns fortfarande så det räknas knappt. Jag som hann få upp förhoppningarna skyhögt på en ynka halvtimme. Förhoppningarna hann nästan bli lika höga som när mina förvärkar håller i sig några timmar och blir jämna och täta, men icket sa nicke. Varken snön eller bebis verkar vilja titta fram och förgylla starten på denna mörka månad.

Kan inte släppa hoppet om varken snö eller bebis helt så när jag nu går och lägger mig är det med förhoppningen om att vakna upp till en vit, gnistrande värld där morgondagens besök på Julmarknaden på Gammlia efterföljt av jobb från 14 - 23 får mig att vakna upp på söndag morgon av det berömda swoschet. Drömma får man även i vuxen ålder =)

För att riktigt komma i stämning bjuder jag på en vinterbild från den året som gått och även en glad hund som vi saknar nått otroligt mycket. Älskade hund kom hem!