LIWet och vardagen

Vi for in till förlossningen juldageskvällen vid 20- tiden. CFGn visade på regelbundna värkar (3,5 min ) och tyckte att det var lika bra att jag fick sova där, eftersom hemsovdosen inte gjort verkan dagen innan. Efter att ha sovit, eller i alla fall fått knark som skulle däckat en flodhäst, Jag blev instängd på ett pyttelitet sovrum på Förlossningen och M fick fara hem. Dosen gavs vid 21.50 ca så vid 12 borde jag ha somnat, men inte. Vid 02.30 vaknade jag HUNGRIG av allt och med allt tätare sammandragningar, hade då lyckats slumra in och "sovit" i ca 1,5 timme. Soven timme till mellan 03.30 och 04.30, gav upp och började lösa korsord. Ringde på Maj, min urgulliga BM under natten och bad henne väcka M, detta var vid 05.30. Så en natt på förlossningen för att få sova bra, gav allt annat än bra sömn. Tänk vad mycket konstiga ljud ett sjukhus avger. Det är korridorsspring, larmanden, bårar och brickor som ska skramlas fram och framförallt, urtids vrålet från en födande kvinna och det precis lika primala skriket från en nyfödd bebis. Sen den totala tystnade, självklart ackompanjerad av fläktarnas dån, de går inte att fly från.
När M var på plats vid kvart i sju, tog jag mig två mackor till frukost och vi inväntade skiftbytet. In kommer Lena, vi skulle ha en Sofia, men de närmsta timmarna får vi Lena som är jätte jätte gullig. HOn sätter CTG, även nu regelbundna värkar, tightare än kvällen innan så hon hyser förhoppningar om att det kan bli förlossning. Undersöker mig och det har stått still. Luften går ur mig och jag känner hur trött jag är. Samtal kring lite olika valmöjligheter, det pratas om skalpelektrod för att få vattnet att gå, men hur gärna jag än vill träffa Ärtan så finns den här processen av en anlening och det är ju på G, dock lite långsamt om ni frågar mig.. I samråd med läkare tycker de jag ska ta ett bad och försöka sova lite till.. Ligger så på mitt minirum med M i en saccosäk fram till tretiden då CTGn ser likadan ut Både jag och M känner att vi vill komma UT. Packar ihop vårt pick och pack, för är det så att det inte intensifieras så vill jag försöka sova hemma, även om det går dåligt så är det lika kass sömn på förlossningen. En tur med bilen på skumpiga vägar, två billys pizza och en halv film senare ställer jag mig i duschen och vid 17.30 går jag och lägger mig med  två citadon och en 10 mg zoldipem. Sover en timme, vaknar av en rejäl värk, somnar om och har sovit tills nu. SÅ under kvällen har jag sovit dubbelt så mycket som sedan den 23:e. Är någorlunda utvilad, men nu är värkarna lite hip som happ igen, så jag ska försöka sova några timmar till och hoppas på att det är vila kroppen behöver för att sparka igång på riktigt.


Nu är ni uppdaterad. Orkar inte svara kommentarer och sånt, men tack för omtanken. Vi kämpar på!

Måste säga att det som känns skönt i kråksången är att värkarna som ändå varit täta, regelbunda och starka har jag inte haft några problem att ta mig igenom. De har frågat om jag vill ha smärtlindring men nä, absolut inte än. Kanske verkar som vi bara hade bråttom in, men som jag skrev sist s åfor vi in just ör att få hjälp med sömnen, nu funkade ju inte det ändå så då är jag hellre hemma i min egen säng och vid min egen tv.