7+1

Nu börjar det kännas verkligt. Förra tisdagen efter tre veckor av ovisshet fick vi så det slutgiltiga beviset på att det är en ärta i min mage, vi kunde se hjärtat slå på VUL. Nu kan vi börjas glädjas :)

Är det nån mer än jag som inte får sova på nätterna, upp och kissa fyra gånger i natt. Och det kryper i benen, som växtvärk ungefär, eller som jag kommer ihåg den känslan från när jag var barn...
Halsbränna är ett annat problem, dock slipper jag att kräkas som så många verkar göra, men halsbrännan vill inte släppa. Tipsa inte om gaviscon för det får min dock att kräkas :) Livet är inte lätt alla gånger :)

Appropå att kräkas under graviditetet, läste i nån blaska i fredags att de gravida som kräks mycket under sin graviditet får smartare barn. Förstår inte riktigt hur det kan hänga ihop, men visst visst. Kräks gör man väl av att hormonbalansen förändras, eller?

Idag har jag tenta men det blir inte till att gå på den. Sover för dåligt och är för trött, konstant, så jag ska ta den vid nästa tillfälle och ta en riktigt lång promenad med VIlde, vår bästaste hund.  I och fö rsig har vi bara en hund, men han är bäst :)
Visst är han fin?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0