LIWet och vardagen

Det är svårt att sammanfatta två timmar av Lasse Winnerbäck extas, men bra var det och fjortisarna låg i drivor kring scen. Nä då så illa var det inte, det roliga med alla Lasse W konserter jag varit på är att det förutom de där fjortonåriga fansen är en salig blandning av folk, 20 åringar, 30 åringar, medelålders och pensionärer. Och alla verkar trivas som fisken i vattnet.
Nya skivan som kom för ett tag sedan har jag tyckt varit väldigt slätstruken och enformig, men när Lasse ställer sig på scen och gör sin grej med eller utan bandet i ryggen blir det en helt annan upplevelse, för mig gör sig sista skivan verkligen bättre live än som skiva.
Ikväll var även första gången jag såg honom inomhus, de andra gångerna jag har sett honom har varit på sommaren och under mer folkparks lika förhållanden. Nu hade han en helt annan scenisk produktion. Det var ljus, filmer och olika sätt att leka med det visuella till skillnad från på en ute scen då det är bara Lasse. Jag gillar det, även om det i vissa lägen kanske blir lite för mycket arena rock över showen, men det är bra på sitt sätt, även om jag har svårt att förena det med den Lasse jag lärde "känna" för över 12 år sedan som en lite halv blyg vispopare.

En bra kväll trots träsmak i rumpan och förvärkar som sitter i ryggen. Ärtan sov sig igenom första halvtimmen, då det var lite lugnare tempo. Sen drog de igång med klassiker som Varning för ras, Hugger i sten med flera i en halvtimme och då blev det full fart, sen var h*n vaken och höll takten med baskaggen ända till tredje extranumret :-)

Nu ska jag lägga mig, imorgon ska jag ta tag i det uppskjutna lussebulls baket.

Natti!