LIWet och vardagen

Sitter här, nyss hemkommen efter lång dag i skolan. Det är inte självklart att sitta på seminarier och gruppdiskussioner från 8.30 till 14.30 vissa dagar. Ämnet idag var mobbing och konflikthantering. Inte nog med att litteraturen inför seminariet är av sådan natur att det berör och väcker mycket känslor hos mig, det är fysiskt utmattande att vara intelektuell en hel dag.

Som sagt, ämnet berör, och det blir så väldigt mycket mer aktuellt nu när vi ska ha barn. Vad är det för framtid vi kan garantera våra barn? Även om jag kommer jobba i skolans värld så kan jag inte garantera att alla barn, alla dagar, alla sina skolår kommer att trivas och bli bra behandlade. Även om jag önskar att så vore fallet så är det omöjligt. Hur kan jag då sätta ett barn till världen när jag ändå har insyn i barnens vardag och medvetenhet kring hur en del barn mår idag?

Är jag en egoist, är handlingen att skaffa barn en egoistisk handling i grund och botten, enbart för att föra mina gener och mitt arv vidare? Det egoistiska kanske är att jag vill känna mig behövd, känna mig älskad och uppskattad. Varför inte adoptera ett barn som redan har det svårt och försöka hjälpa den individen till en bättre vardag och att skapa bättre förutsättningar till en ljus framtid. Fast det är också en egoistisk handling, självbekräftande och uppfyllande. Kan det var oegoisktist att skaffa barn, oavsett om det är på naturlig väg, IVF eller adoption?

Vad gör vi för att barnen i vårt sammhälle inte ska fara illa? Varför vågar inte alla vuxna vara vuxna när de ser barn, ungdomar och andra vuxna fara psykiskt och fysiskt illa? Vart har vår civilkurage tagit vägen? För det är det det handlar om, den medborgerliga, men främst medmännskliga plikt vi har gentemot varandra i vårt sammhälle.
Är det rätt att bli illa behandlad på grund av  att du luktar illa, är av annan etniskbakgrund eller bara har konstiga kläder? NEJ! Det är nog själklart för de flesta, men varför är det så få som vågar ingripa och ställa sig på den utsattes sida? Hur ska vi kunna lära våra barn och barnbarn att vara goda sammhällsmedborgare och framförallt goda medmänniskor om inte VI föregår med gott exempel?

Det har nyss kommit ett förslag om lagändring, det kommer bli straffbart att inte ingripa till den utsattes fördel. Har i ärlighetens namn inte läst på kring det finstilta och hur lagen kommer se ut. Som jag förstår det är lagen till för att förhindra att åskådare inte ingriper och går därifrån. Vill vi verkligen att medmänniskan ska ingripa "bara för att " det är lagstadgat att göra det eller för att det är moraliskt rätt att ingripa? Jag vill att mina barn, elever och medmänniskor ingriper för att det är det moraliskt rätta. Lag och moral är inte samma sak och jag tror att det är viktigare att ge barn och ungdomar en bra grund med medmännskliga värderingar än att ge en grund baserad på lagar och förordningar.

De behöver dock inte utesluta varandra (lagar och moral) men jag är rädd att vi blir lata och låter saker och ting bero med orden " det löser sig för det där är olagligt så det tar polisen tag i". Tycker det är lite av tendensen i dagens sammhälle i övrigt.

Några av mina funderingar kring dagens ämnen, behöver skriva av mig lite och tömma "ryggsäcken".