LIWet och vardagen

Mammas assistent

Vilken dag jag och Mait haft idag. Snacka lätt road unge vi fått. När hon inte sover eller äter har det dugit alldeles utmärkt att ligga på en filt nedanför mammas fotölj och titta på alla människor och de roliga lamporna, gosa i mammas kompisars knä eller bara ligga i vagnen och små prata. Självklart har jag och Mait gosat också, vi hade en lång "konversation" innan lunch kring vikten av att äta ordentligt och studera. Tror hon lyssnade ;-)

Lilla genushäftet passar bäst som rumpvärmare,
på det kan till och med mamma skriva under =)

Några minuter efter jag knäppte den här bilden satt Mait i mitt knä och kollade på mig när jag skrev och helt plötsligt började hon storsmajla, det fortsatte en lång stund och när jag log så blev hennes leende bara bredare och bredare. Tänk att en annan människas leende kan vara så glädjand. Det var nästan så jag började gråta, igen, men hur passande är det när det går förbi ungefär 25 personer i minuten...

Efter en heldag på universitetet hyser jag ingen tvekan kring om jag kommer kunna ha med den här damen de närmaste veckorna när jag behöver skriva på min uppsats, hon sköter sig exemplariskt, vi kan nog till och med sitta i biblioteket utan att väcka förargelse. Sötnosen!

Ja fast Andreas brukar vara duktig och hjälpa mig om nätterna , därför känns det ännu jobbigare att kanske få ta det själv just inatt .. :( Jag är ju lite van vid att få avlastning .



Kramar från oss !

Du har en award att hämta hos mig!!=0)

Hehe, vilken liten docka :)

Vad skönt att hon är så snäll. Amanda är också väldigt lättsam, det är ju bara att njuta!



Jag har ju en Teutonia och inte en Bugga så kanske är det stor skillnad, min vagn har inte två små hjul fram - vilket jag antar är lite besvärligare.



När det blir lite mindre iskallt kan vi ta en promenad härifrån Berghem som du föreslog, det vore trevligt. Vi hörs!

men gosen då :D söt!



asså fk. ja kan knappt prata om dem. så illa är det.. ja har inte haft så mkt problem med pengar direkt. mer att dem är dumma i huvudet å tjafsar en massa. va sjukskriven för stress å deppression. va hos x antal läkare som sa samma sak. ändå skulle deras läkare. som bara läste vad som stod på mitt papper friskförklara mig. asså dem träffar ju inte mig å läste uppenbarligen inte va dem skrev alla läkare.. usch nej ja hatar dem. vet att dem gjorde så att mitt tillfrisknande tog längre tid..



tycker synd om ALLA som måste ha med dem å göra..



hoppas ni får en super helg nu! krams

Det är ju bara så galet härligt när dom börjar le och ge gensvar! :)

Tyra var 3 veckor när hon började le och alla sa att det var ju bara fisar osv osv, men vi tyckte nog allt att det var medvetna leenden, vilket också BVC-tanten bekräftade utan att tveka :) Noah ser mest bara butter ut än så länge, haha, men det kommer väl snart!



Vad skönt att kunna ta med henne på bibblan till och med! Duktig tjej :)

Åh, förstår den underbara känslan :)

Vår Elliot har ju inte börjat le "riktigt" och medvetet än direkt, men ibland sprider sig ändå ett smajl över hans ansikte och visst blir man varm i hela hjärtat :)

hoppas allt är bra med lilla familjen!

Kram