Marathonamning
Ännu en natt har kantats av bröstmjölk. Man skulle kunna säga att vi rider på den gyllene vågen av bröstmjölk. Inte alltid gyllene utan snarare vitgenomskinlig, sötsliskig och kladdig. Mait verkar aldrig bli nöjd, hoppas det är övergående. Men vad gör man inte för att underverket ska vara nöjd. Det är väldigt skönt att klicka runt i bloggvärlden och inse att det inte bara är vi som spenderar hela nätterna med en hungrig gnällande bebis, det skapar omotsägligen en viss VI känsla =)
jo sådana nätter är jobbiga.. hur mkt äter o sover mait om nätterna?
kram
Ja du, så hade vi det också första veckorna. Ett tag struntade jag i å gå och lägga mig utan sov i soffan istället. Jag har aldrig gillat att ligga ner och amma så det kändes meningslöst att gå och lägga sig när man visste att man snart måste gå upp igen =)
Men tro mig, det kommer bli bättre snart! =)
Kram på dig!
Det är övergående och allting blir lättare, och det är helt normalt att nyfödda äter typ hela tiden. Amningarna blir kortare och de blir mera sällan. Jag satt i stort sett hela första månaden i soffan och amma varje kväll i flera timmar, enda stället han var nöjd var vid bröstet. Och 15 minuter efter att han var klar ville han ha igen. Trodde inte att det sku bli bättre men det blev nog. Det enda som var härligt med den tiden var att man visste vad som sku göra ungen nöjd. Bröstet. Nu är det ren svårare att veta vad man ska göra.
Ja hon växer så fort! Ta vara på tiden för den flyger förbi! Nyss var hon lika liten som eran, och nu jollrar hon och skrattar och ler! fantastisk tid. Kramar
