LIWet och vardagen

Läste ett gammalt inlägg från när jag var i sjätte månaden ( ungefär) skrev att jag kände mig som en pensionär. Behövde hjälp med skorna, kissade konstant, kunde inte gå ordentligt jada jada jada. Nu känner jag mig också som en pensionär, visst jag kan knyta skorna själv, ta mig ur sängen, kissar inte alls ofta och går raskt och friskt.

Varför klaga tänker ni nog, men jag ska genom denna lista illustrera hur problemet kvarstår dock i nyantagna former.

-  Vart har mitt minne tagit vägen?? Ja, nog har jag hört talas om amningshjärna innan men att det skulle vara så här tydligt? Hallå, kan ju nästan glömma mig själv hemma när jag ska ut och gå. I förmiddags glömde jag Vilde när jag skulle promenera honom, jag och Mait fick vända på väg ut genom huset och gå in och hämta honom. Pinsamt men sant.

- Jag har börjat samla på  mig rabattkuponger, vem vet när jag behöver köpa blomstergödning från plantagen liksom...

- Jag tömmer soporna läskigt ofta, påsen hinner knappt bli halvfull och dessutom har jag köpt särkskilda avfallspåsar så vi använder inte ICA kassar längre.

- Bleker all vittvätt vid varje tvättillfälle ( har jag inte gjort innan jag fick barn).

- Sover vid alla möjliga och omöjliga tidpunkter.

Eller hur, de kroppsliga symptomen på att jag var på väg mot pension när jag var gravid har nu ännu mer befästs sen Mait och kom, not good!