LIWet och vardagen

Som ni märker så är vi väldigt restriktiva med bilder på underverket. Av förklariga skäl.
Vi tycker att det är, när den dagen kommer, Maits val vart och hur bilder på henne ska finnas tillgängliga. Vi känner inget behov av att visa upp vårt barn mer än i den grad vi nu gör det, för utomstående. Om det fortfarande är vänner eller släktingar som inte fått tillgång till vårt fotoalbum hojta.

Jag kommer fortsätta den här bloggen som den började, som min blogg. Jag kommer skriva ur min synvinkel vad som händer och sker i våra liv, jag kommer skriva om Mait, vilket är självklart, hon är ju det viktigaste i våra liv, men familjealbumet kommer inte publiseras på bloggen. jag kommer heller inte göra om bloggen till en ren babyblogg eller föräldrablogg utan det är min personliga blogg kring mitt (vårt) liv. Vill inte kalla det en dagboksblogg för jag brukar komma med lite mer åsikter =)

Hoppas ni vill följa oss ändå och jag kommer inte helt frånta er nöjet av att beundra vår vackra dotter, men jag kommer vara försiktig, det finns många personer där ute i cajberspejs som inte bör ha tillgång till bilder av barn och absolut inte mitt barn! Jag hoppas ni förstår att det är absolut förbjudet att låna bilder  från bloggen utan att först fråga om lov!!
Som förälder kan jag inte nog beskydda mitt älskade barn.Jag vet att jag inte kan skydda henne från alla faror, eller jag bör inte göra det. Men jag tänker göra allt i min makt för att hon ska må bra och bli en stolt och självständig flicka / kvinna. Vår älskade lilla Mait! Det är läskigt hur fort tiden går, Mait är redan 12 dagar, det känns som det var igår vi kom hem och ändå har vi hunnit uppleva så mycket nya känslor och händelser. Vårt liv skulle aldrig kunna vara så rikt som det är nu när Mait är en del av det. Vi älskar dig av hela våra hjärtan!

Trevlig lördag!

Efter att ha sovit nästan hela natten ochsen legat och dragit oss en låång stund i sängen har dagen bara flutit på. Efter lunch tog jag en första promenad med både Vilde och barnvagn ensam, det gick kanon. Vilde har inte tappat alltför mycket i lydnad utan jag kan ha honom lös utan problem, skönt att slippa kopplet när man har barnvagnen med =)

Amningen har också släppt, hon ammar nu ca en halvtimme på varje bröst sen vill hon "tussa" lite i några omgångar. Efter denna procedur är hon antingen vaken en halvtimme eller så somnar hon vid bröstet och sover tre- fyra timmar. Ett väldigt behagligt lunk måste jag säga. mamma livet är härligt när man är utvilad och har en snäll bebis, hoppas det håller i sig, eller det är underbart hela tiden, men kanske liite mer utmattande  ;-)

Trevlig helg!

Det är en trött Liw som skriver idag. Hela gårdagen var lite tjorvig, mycket amning och lite sömn, och natten blev inte bättre. Det positiva var dock att träffa pappa och Mona och få hem Vilde. Som många av er gissat så gick det jätte bra för Vilde att acceptera Mait. Han är lite nyfiken men bryr sig inte nämvärt om fröken just nu. Ibland lägger han sig nedanför henne när hon ligger i sängen, sitter i babysittern eller ammas och håller lite koll, men han håller sig lite på sin kant och gör inga större försök att fysiskt lära känna lillasyster. Känns skönt om de får vänja sig i sin egen takt =)

Var på B-hemvård idag, igen, för ett andra hörseltest då det förra inte blev okej pga fosterfett i hörselgångarna. Idag var allt okej och lilla Mait har "perfekt hörsel" för en bebis. Vi passade även på att väga henne och hon har gått upp 30 g sen i tisdags så nu vägde hon 3390 g. Det var en glad och lättad mamma som gick därifrån för förhoppningsvis sista gången =)
Fick stränga order av BM att låta Magnus ta Mait i natt och ge henne ersättning så jag och min kropp får vila. Hon trodde att gårdagens krångel beror på att Mait nu behöver mer mjölk och att hon genom att amma så ofta försöker få igång produktionen ännu mer. Sömn sa hon skulle få detta att gå fortare så därav ska jag få en "ledig" natt, längtar redan! Det suger dock att Magnus får rätt, han har försökt få igenom det här i flera dagar, men jag har vägrat , har dock fått inse att jag är slagen, för ovanlighetens skull ;-)

Såklart så ville Mait äta från mitt vänstra bröst när vi satt hos Barnmorskan på BB. Hon har fortsatt göra så resten av dagens amningar så jag hyser gott hopp om att det har släppt och att amningen nu kan komma igång på riktigt! Trots att vi stödmatat med ersättning så har hon ändå inte gått upp i vikt, hon vägde lika mycket idag ( 3335 gram ) som i fredags så nu kommer vi göda henne rejält, men förhoppningsvis så kommer viktökningen igång på riktigt nu när jag kan amma henne från båda brösten =) Dessutom så gör det inte alls lika ont längre, jätte skönt att slippa sitta på helspänn inför varje amning av rädsla för smärtan, det blir ganska hämmande för både henne och mig tror jag.

Nä när man pratar om trollen, nu är det någon som är hungrig =)

Vi ska iväg till BB om ett par minuter igen. De ska kolla mitt bröst och se vad som kan göras eftersom jag troligtvis har mjölkstockning och "hemmametoderna" inte hjälpt nämvärt =(
Det positiva i kråksången är att jag kommer få träffa Anna, en preggokompis, som nedkom med en liten Tove igår 15.07. Mait kommer kännas gigantiskt bredvid Tove som var en liten tös, ca 2500 g och 46 cm lång.

Nä nu ska vi klä oss för kylan och sätta oss i bilen mot NUS.

Trevlig söndag! För visst är det söndag, har dålig koll på dagarna...

Magnus ropade nyss från badrumet där han höll på att byta på Mait. In rusade jag och trodde lilltjejen bajsat extra mycket. vilket kan vara en sensation ;-) Tjii fick jag, det var navelsträngen som lossnat så nu ser det inte lika "läbbigt" ut längre. Jag har inte haft något problem egentligen, men M har tyckt det varit lite otrevligt och har ogärna rengjort stumpen. Nu är den borta i alla fall =)

Efter en jobbig men ändå helt okej natt har vi bara tagit det lugnt hela dagen. Jag tror jag låg kvar i sängen till 11-tiden, hur skönt och välbehövligt som helst. Natten har som sagt bjudit på ett ganska lugnt tempo, tror dock att jag vaknar innan Mait och tycker hon ska äta, dock vill hon inte äta från mitt ena bröst men äter jätte bra ur de andra, det tömms till och med =)
Ringde till BB-hemvård och frågade vad de trodde kunde vara fel. Hon börjar suga men efter 5-10 tag ger hon upp och släpper sitt utmärkta tag om vårtan. Så kan vi göra ca 10 gånger men sen blir hon så grinig så då väljer jag ( lat?) att ge henne det andra bröstet istället. Har provat att pumpa det svåra bröstet och det går väldigt segt, kan ta upp till 3 minuter innan det kommer mjölk, vilket gör att jag gissar på mjölkstockning, vilket var precis vad BM på BB också trodde när jag beskrev problemet. Så eftermiddagen har för min del spenderats med pumpen i duschen och jätte varmt vatten samt i soffan med en vetekudde över brösten och pumpen på armslängdsavstånd, värme och massage samt tömming av bröstet är tydligen det som gäller vid påbörjan till stockning så jag hoppas det släpper. Har en tid imorgon vid 10 för undersökning, hoppas slippa krångel, men det viktiga är att vi kommer igång med amningen.

Positivt med amningen är dock att jag har inte alls lika såriga vårtor och idag har jag och älsklings Mait haft två mysiga stunder i soffan under amning, trodde jag aldrig skulle hända så här fort med tankte på hur det kändes så sent som igår, men smärtan har släppt i det bra bröstet, yeay! =)

Medan jag har ömkat mig i duschen och soffan har mina två älsklingar varit ute på promenad i omgivningarna, är lite avundsjuk för jag vill också komma ut, men jag har varken ork eller mod att ge mig ut när bröstet krånglar som det gör.

Jo Mait har idag invigt sin ärvda babysitter och hon stor trivdes under den kvart hon satt där. Väldigt lämpligt att ha henne i den när vi äter. Hon har även börjat ha fler och  längre vakna perioder under dagarna vilket är mysigt som bara den. Finns inget bättre än att ligga och stirra in i hennes stora blå ögon, kärlek!

Det har redan gått en hel dag och på något konstigt sätt så har vi lyckats fylla den utan att reflektera över att vi gjort saker, lite läskigt, men vi lever verkligen i en bubbla.

Dagen började med en viktkontroll på BB, jämfört med igår så har Mait gått upp 165 gram, från 3170 g till 3335 g. Barnmorskan tyckte det var jätte bra och vi fick själva välja om vi ville fortsätta ge ersättning ett tag till. Då jag inte känner mig hundra på amningen, vare sig vad gäller hur mycket/ofta/länge hon ska äta och om jag med mina väldigt ömma bröst klarar av den mängd hon behöver just nu, så tänker vi fortsätta ge henne lite stödmatning efter amning över helgen. Ett beslut som känns väldigt skönt och gör att jag slipper känna press kring att hon inte skulle få i sig tillräckligt med mat p.g.a. mina onda bröst.

Amningen och brösten är en historia för sig själv. Det rinner, oj vad det rinner. Jag kan riktigt känna hur brösten fylls upp efter varje måltid, det är underbart att veta att jag kan hålla min dotter vid liv men det är inte skönt. Det spänner, bränner och svider, men jag vad andra som varit med förrut säger så kommer det gå över inom en ganska snar framtid. Jag skulle tro att den otroliga matthet, nästintill feber jag haft idag kommer sig av just det faktum att mjölken verkligen rinner till.

På eftermiddagen dök så nyblivna farmor och farfar upp för ett kort besök. Under de tre timmar de var här var det i farmors knä vi kunde hitta Mait, förrutom när det var dags för amning vill säga =) Det är de här gångerna det blir så otroligt tydligt att vi bor alldeles för långt ifrån våra familjer och släktingar. Verkligen jätte trist att säga hej då, även om jag känner att tre  timmars besök är gränsen för vad jag orkar med. Har kännt mig oförskämt pigg Maits första dygn, men nu börjar tröttheten komma.

Imorgon har vi inga som helst åtaganden utan vi ska sova så länge vi bara kan, och förhoppningsvis kommer Mait hålla med om den planen. Inatt har det funkat med tre timmar mellan amningarna så jag hoppas det håller i sig framöver =)

Vi var till BB hemvård idag på förmiddagen och tog de vanliga tre dagars testen, allt såg bra ut Mait har dock gått ner lite för mycket i vikt ( 3170 g) så nu ska vi ge henne lite ersättning i kopp efter varje måltid för att hon ska vända viktkurvan.  Barnmorskan kollade när Mait åt och hon har ett jätte bra tag om vårtan och suger effektivt, dock har jag väldigt såriga vårtor så hon skickade med oss snäckor som man lägger över vårtorna efter ammning, mineraler  från snäckorna och fukten som ansamlas från mjölken gör att de blir mjuka. Hoppas de funkar, annars är bepanthenen väldigt bra =)
Huvudomfånget var efter förlossningen 34 cm och idag var det 33,5 cm. En helt normal förändring då huvudets form ändras första tiden efter födseln, speciellt när de blir "klockade". Imorgon ska vi tillbaka för vägning och nästa torsdag blir det ett nytt försök på hörseltestet, hon har fortfarande fullt med fosterfett i hörselgångarna lillgumman så testet gav inget resultat.

Pratade lite om förlossningen med barnmorskan också, hon ville att vi skulle skatta förlossningsupplevelsen på en skala mellan 1 - 10. Blev lite känslosamt när jag försökte förklara vad det är som gör att jag inte riktigt kan känna mig "nöjd", eller tillfreds med upplevelsen när jag tänker tillbaka. Väldigt vettig kvinna, hon sa att det är inget fel i att inte känna glädje när man tänker tillbaka på sin förlossning, även om reslutatet är det finaste man någonsin sett så kan själva upplevelsen vara otrevlig och det finns ingen som kan säga till mig hur jag ska tycka och känna så här i efterhand. Som sagt en väldigt klok kvinna =)

Jag inledde mina år som student här i Umeå i vad som mest troligt var Sveriges bästa studentkorre. Längst ner i korridoren till vänster bodde Pontus. Fortfarande en väldigt nära vän som vi tyvärr träffar alldeles för sällan. Jag vet dock att han i sin ägo har en tub med lustgas. Funderar på att lura honom att ta med den nästa gång han närmar sig Umeå.

Varför tänker nog ni, Liw har ju klarat av förlossningen, nu är allt frid och fröjd. Skitsnack! Vänta tills ni börjar amma säger jag bara. Sitter här i min fotölj och verkligen andas mig igenom den dryga halvtimme det tar för lilljäntan att bli mätt, eller i alla fall vad jag antar är mätt. Bröstvårtorna är blålila och torra, det spelar ingen roll hur mycket bröstvårts kräm jag smörjer med, de kommer att trilla av!  Så en tub lustgas hade varit väldigt välkommen i ammningshörnan ;-) Längtar verkligen tills mjölken rinner till ordentligt, de påstår att det kommer bli mycket bättre då, hoppas!

Nu kom i alla fall älsklingen in genom dörren efter en väldigt akut tur till apoteket. Ur påsen kommer två olika sorters bröstvårtsskydd ett från medela och ett från avent, Bepanthen ( tydligen den bästa salvan för såriga och ömma bröstvårtor, tack Sara!) och saltlösning. Rekommenderar er som håller på att handla inför bebisankomst att ha en bra salva för brösten, bröstvärmare och saltlösning. Tre saker som är ganska nödvändiga. Saltlösningen används för att hålla bebis näsa fri från slem och sådant, det blir mycket sånt vid förlossningen och om de blir täppta kommer inte ammningen att funka så bra, så det är väl investerade kronor =)

Nä nu ska jag ta och kolla om madame är vaken och i så fall prova amma med de nya tillbehören, om hon sover så ska jag smörja, smörja och smörja lite mer =)

Det finns inget annat sätt att förklara hur jag känner det just nu, det är kärlek!
Tänk att detta lilla vackra mirakel har växt i min mage i nio månader, helt otroligt! Det är inte för inte det kallas livets mirakel =)

Ni är flera som frågar efter förlossningsberättelsen och den kommer, men det är inte högsta prio just nu. Prio nummer ett är, som ni alla förstår, att njuta av lilltösen och se till så hon äter och mår bra här i hemmets lugna vrå.

Gud så härligt det är att vara hemma. Hemma i sin egen fotölj, sin egen säng och utan tjatande sköterskor tittandes över axeln varje gång det ska ammas. Me like home, och nu ännu mer sedan Ärtan är med oss utanför magen. Fick kommentaren att jag ser ut att vara pigg som en lärka och fräsch som en nyponros. Riktigt så pigg är jag inte, men jag kan erkänna att jag känner mig oförskämt alert för att ha haft värkarbete i 3 dygn och sovit max 20 timmar sen julafton. Men när kärleken är större än allt annat blir vissa saker helt oviktiga, eller snarare allt blir helt oviktigt =) Ska trots detta försöka göra natt nu och hoppas på att lill tjejen sover några timmar till innan det är dags för nattmaten. Hon ammade 40 min vid 21.20 och somnade själv i sängen vid 22.20 så med lite tur sover hon till två, tre tiden innan hon är hungrig. Hon fick dessutom i sig mer mjölk än tidigare OCH det har börjat rinna till så det gör inte så jäkla ont längre, yeay! För det  gör ont att amma första dagarna, vårtorna är inte direkt invanda vid vaccum suget =)

För alla gratulationer både här, på telefon och via andra internet relaterade forum. Orkar inte tacka personligen just nu, all extra energi går åt till att mysa med vår lilla guldklimp. Jag är kär! Tänk att en endaste liten sekund kan förändra ens liv så otroligt mycket. Ta vara på den tid ni har med dem ni älskar, det gör jag! Visst är det lustigt, jag har alltid tyckt att barnskrik är det mest enerverande ljudet i världen, men nu helt plötsligt så (nästan ) njuter jag av det. Fast påminn mig om nån månad =)

Det kommer en förlossningsberättelse, men jag ska låta den växa fram, är många händelser att bearbeta och formulera tankarna kring innan den är klar.

Bjuder på en till bild av min nya och min gamla kärlek!

Vi är hemma nu efter lite drygt ett dygn på BB och ska njuta av vårt nya helt fantastiska lilla underverk!