God morgon, god middag, god kväll



Så känns det verkligen i min hjärna så här efter både frukost och morgon rutiner. Har varken koll på dagar eller tidpunkter just nu, som tur är så är det konferens för min del idag också så jag kommer bli vallad som ett får runt olika lokaler :-)
Fattar inte vad det är med mig och min kropp just nu. Igår kväll på jobbet så slutade hjärnan typ ta emot inkommande meddelanden, flera gånger så pratade folk med mig och jag registrerade bara att de rörde på munnen inte vad de sa. Inatt har jag sovit några få timmar, igen, efter att ha försökt somna i 2 timmar gav jag upp och spelade xbox i tre timmar, var hur trött som helst men kroppen säger ifrån ändå. Fattar inte vad det är men de där två timmarna jag låg och väntade på John Blund igår var det som om kroppen försökte känna av hur bebis låg och åt vilket håll h*n kommer komma ut. Kändes som huvudet tröcks nedåt samtidigt som det roterade. Någon som känner igen den känslan? Nästan lite otäck men ändå otroligt fascinerande...


Nä nu dag 2 :-)

Preggot goes kvinnlig á la 2009



Hmm, nu börjar det pluppa ut bebisar till höger och vänster. Har följt ganska många olika gravida bloggerskor genom de här månaderan och nu är det 4 som har fått sista två veckorna och i alla fall två som verkar vara på G på riktigt. Spännande!
Lite läskigt är det allt också för nu kommer mötet med vår bebis så mycket närmre i tid, shit vad tiden går fort! Veckorna bara rusar förbi och ändå tycker jag inte att jag gör något som kan få dem att gå :-)

Skulle egentligen bara meddela att jag lever en kortis. Ska iväg till stan och fika med några av mammorna från tråden på FL kl 11.30 så det börjar bli dags att komma ur mysbyxorna jag bott i hela veckan, lätt fördelen med att bara gå hemma och skrota ;-) Är inte så många byxor som rymmer magen längre heller så då blir det lätt mysisar, men jag ser ut därefter också så nu blir det Preggot goes kvinnlig á la 2009 här hemma!

Höres och synes!

När kommer Ärtan?



Snart är det en månad kvar och förlossningen kan egentligen inträffa när som från och med då. Därför tänkte jag att det kan vara kul att få reda på när NI tror att Ärtis väljer att titta ut :-)  Och vilket kön ni tror det är, för det har vi inte heller någon aning om.

Lite fakta:
Det datum vi fick först var den 13/12 enligt första BM kontakten. ( 21/4 plusade den 20/4)
Det första VUL där de kunde se hjärtat slå fick vi ett nytt datum till den 29/12. ( 5/5)
Den 10/6 gjorde vi ett till VUL och då fick vi datum den 20/12
Den 20/7 gjorde vi RUL och då fick vi det datum vi har idag 23/12.

Många olika turer och många olika datum, vilket tror du är mest korrekt och vad har Ärtan för kön?

Lämna en kommentar till det här inlägget, så får vi se om någon kan gissa rätt :-)


BF-lista
_______________________________



17/12   Malin    ( pojk)
18/12   Ida       (flicka)
20/12   AnnaH   (pojk)
21/12   Josefin  (flicka)
23/12   Sophia   (pojk)
24/12   Dannie   (pojk)
25/12   Mormor Ros-Marie ( pojk)
26/12   Barnafadern ( pojk)
Linda    (pojk)
31/12   Malinlj  (flicka)
2/1    Jag ( pojk)


Magbild v.35 ( 34 + 0 )





Vecka 35

Du är på dag 238 av 280. (85,4%).
Du är i vecka 35.
Du har gått 34 fulla veckor och 0 fulla dagar (v34+0).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 23 dec 2009
Du har 42 dagar kvar till beräknad förlossning.

 

Lilypie Pregnancy tickers

Mina tankar: Tiden går hur fort som helst men står ändå stilla. Försöker hinna undan med allt plock innan julstöket kommer igång. Idag har jag rensat och sorterat, igår var det tvätt av bebiskläder och imorgon ska jag ta tag i förrådet. Borde nog vänta med det tills jag vill att Ärtan ska komma ut, alltså en vecka till så riskerar vi inte att bli stoppade om värkarbetet kommer igång :-)

I magen är allt bara bra, Ärtan du lever om som en tok, sparkat har du inte gjort på flera veckor men du flyttar på rumpan från sida till sida och dina små händer buffar för fullt längst ner i livmodern, vi älskar att ligga och mysa med dina rörelser med oss.

Har lite förvärkar som kommer och går, veckans största besvär är yrseln som kommer och går. En annan positiv sak är att jag inte behöver kissa lika ofta på nätterna vilket är välsignat för mina fogar.

 

Bebis: Ditt barn är omkring 45 cm långt och väger ca 2,6 kg. Barnets centrala nervsystem håller på att mogna, matsmältningsapparaten är nästan färdigbildad och lungorna är vanligtvis helt färdiga. Risken för andningsproblem om barnet föds nu, är mycket mindre jämfört med för några veckor sedan. Nittio procent av alla barn som förds i denna vecka överlever utan några allvarliga men. Nu börjar barnets armar och ben bli knubbiga och fina. Barnet har väldigt lite rörelseutrymme så det fyller ut nästan hela livmodern och tvillingar är ännu mer trångbodda.

Barnet är väl medveten om förvärkarna, men det tycks inte vara obehagligt på något sätt. Huden har antagit en mer rosa ton genom inlagring av underhudsfett, vid denna tidpunkt kan barnet utan vidare överleva utanför livmodern. Nu reagerar barnet olika på mammas, pappas/partners samt främmande personers röster.

 

Mamma: Under slutet av graviditeten är det vanligt att värkarna ändrar sig en aning, ibland kan det kännas som om lungorna trycks uppåt och man får svårt att andas för en stund. Det kan vara svårt att skilja förvärkarna från riktiga värkar. De kan komma tätt och upplevas som intensiva, ett sätt att särskilja dem är att ta ett varmt bad, det får förvärkar att avta medan riktiga värkar fortsätter.
Många börjar fundera allt mer på förlossningen. Det är vanligt att man är orolig för att något ska hända. Du kan vara orolig för att du har mått ”för bra” och tänka att ”det får inte vara så här lätt”. Eller så tänker du motsatsen, ”allt har varit så jobbigt, det kanske inte är meningen att jag ska få vara glad”. Det är vanligt och helt normalt. Även som partner kan man ha många funderingar. Det är svårt att förbereda sig på att vara ett bra stöd när man inte vet vad som väntar. En del blivande pappor eller partners kan uppleva tanken på förlossningen som skrämmande.

 


Ingen fara




Under kvällen så tilltog yrslet och jag blev även illamående när jag la mig ner för att vila. SÅ jag ringde förlossningen och de tyckte vi skulle komma in för observation och provtagning.
Efter två timmar på en hård brits är vi nu hemma med lugnande besked i öronen. Det finns ingen förklaring till yrseln utan troligtvis bara en förkylning som ligger och lurar. Varken svinis, Havandeskapsförgiftning, UVI eller nått fel med skallen var det så nu ska jag åter lägga mig ner och hoppas på att slippa illamåendet och vakna upp till en mer rätgående dag imorgon :-)

God natt!

Alldeles vimmelkantig :-(




Usch, idag har jag ingen bra dag. Har inte alls kännt mig hundra i varken kropp eller knopp. Sista timmarna har jag gått runt och kännt mig alldeles vimmelkantig, som att jag skulle kunna svimma när som. Var på stan för en stund sedan med Krillan och vi till och med fikade för att jag skulle sluta käna mig yrslig, men det hjälpte nada :-( Undrar vad det kan vara som är fel. Har varit lite yr till och från i över en vecka men så här mycket och länge har jag inte kännt av det tidigare. Kan det vara mitt blodtryck månne? Ja jag har då ingen aning, någon av er läsare som vet vad som kan vara "fel"? För nog måste det vara fel, kan ju inte vara normalt :-(

I övrigt så tvättar vi lite idag, har precis gett mig i kast med bebiskläderna, ska sen sortera in dem i byrån. Krillan hjälpte mig att välja tyger nere på staden, textilslöjds lärare som hon är, så nu ska jag påbörja mitt sömnads projekt. Vad det blir får ni se när ( läs om ) jag lyckas färdigställa det :-)

Oj vecka 34 ( 33 + 3 )

Vecka 34
Du är på dag 235 av 280. (83,9%).
Du är i vecka 34.
Du har gått 33 fulla veckor och 3 fulla dagar (v33+3).
Du är i 8:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 23 dec 2009
Du har 46 dagar kvar till beräknad förlossning.


Mina tankar

Det går så fort just nu att jag till och med glömmer att vi byter vecka :-) I och med de regelbundna och täta förvärkar jag känt av ett flertal tillfällen redan så blir förlossningen allt mer verklig och lätt att föreställa sig inom en snar framtid. Hemma börjar vi komma i ordning, i helgen är vi och hämtar hem det sista som var kvar i Hälsingland så när vi kommer hem är det bara att montera ihop spjälsängen och klura ut hur vi lättast löser förvaringen i badrummet kring skötbord och sådant. Har fortfarande inte tvättat Ärtans kläder, men ska ta tag i det i veckan också, ska bli kul att lägga in dem i byrån och dona klart allt, vi vet ju aldrig, det kan alltid bli ett november barn också =) Har ingen mjölk än, kan klämma ut någon enstaka droppe, kände mig lite besviken först men sen har jag insett att det är ganska skönt att slippa läckande bröst innan förlossningen, får nog nog av det när det väl börjar ammas =) Har även införskaffat en bröstpump så nu är vi fit for fight. En sån där ”polisradio” för att höra bebis när den sover, behöver man det??



Bebis
I vecka 34 är medel kroppslängden 46 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2350 gram. Huvudets omkrets är 32 cm. Barnets hud blir mer rosafärgad. Om det är en pojke så har testiklarna vandrat ner i pungen. Tarmen är full av en grönsvart massa, en slags bajs som består av hudavlagringar, som barnet får i sig när det svalt fostervatten, galla och tarmsaft.

Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar. Det är för stort att flyta omkring i fostervattnet och rörelserna blir större och långsammare. Ibland kan en del barn fixera huvudet i denna vecka, det vill säga lägga sig tillrätta i bäckenöppningen. Ungefär 3-4% av alla barn lägger sig med stjärten eller benen ned mot bäckenöppningen s.k. sätesbjudning/fotbjudning. Då är det möjligt att en läkare försöker få fostret att vända sig rätt i livmodern, men det sker först i vecka 37 och kallas yttre vändning. Läkaren försöker då genom försiktig massage av buken förmå barnet att göra en kullerbytta i magen. Detta sker i regel på sjukhus under övervakning av mor och barn. Är det tvillingar som ni väntar kanske bara ett av barnen lägger sig med huvudet mot bäckenöppningen, medan syskonet lägger sig intill.



Mamman

Bröstvårtorna blir större och brösten tyngre. Kolostrum, eller råmjölk, kan läcka ur dina bröst fast ditt barn ännu inte är fött. Det är kanske dags att köpa en stödjande amningsbehå. Kanske märker du att dina ringar börjar klämma åt om fingrarna, eller att händer och fötter är svullna. Det beror på att vätska samlas i kroppen.Tänk på att inte förvärra det med att använda åtsittande kläder som bromsar blodflödet. Din kropp har ökat mängden blod med 50 % under graviditetens två första tredjedelar men från vecka 34 håller sig blodmängden konstant fram till förlossningen. Omkring denna vecka är moderkakan fullmogen och därefter börjar den åldras.

En del kvinnor kan känna sig stora, klumpiga, oviga och rent av oattraktiva. Du kan känna dig trött, otålig och gnällig. Sex behöver inte alltid innebära samlag, graviditeten är ett utmärkt tillfälle att utforska andra former av njutning. Du kan ha stort behov av att bli hållen i en öm och trygg kroppskontakt.


04.49



Så tidigt vaknade jag, eller tidigt och tidigt, var snarare så att jag vaknade av något och kände att jag behövde gå på toa. På väg till sängen från toaletten blev jag medveten om varför jag vaknat, förvärkar. Hela ryggen och magen spänndes och jag var tvungen att stanna mitt i trappen för att ta mig igenom den. Gick upp och la mig igen bredvid M, värme kan ju hjälpa men inte då. Låg och vred mig en halvtimme men gav upp så nu har jag suttit framför datorn i en timme. Värkarna ger inte med sig och nu har jag dessutom blivit illamående, säg inte att jag kommer må illa genom hela förlossningen :-( Ska försöka få i mig nått att äta, kan med lite tur vara så att det är hunger illamående, har inte ätit nånting sen middagen igår vid sex, pepparkakor räknas ju inte :-)
Jag hoppas verkligen att det är falskt alarm igen, för det första för att Ärtan gärna får stanna i sitt akvarium tills vi har gått 35 fulla veckor, lungmognad och sånt. Och för det andra, vilket just nu känns som den tyngsta anledningen, vi är mitt ute  i ingenstans. Vi for till stugan i går eftermiddag och ingenstans är kanske att ta i, men vi har 8 mil till närmaste sjukhus med förlossning och det är Gävle, till Hudiksvall är det 9 mil och sämmre väg.


Förstår ni inte så fråga, skyller de taffliga gröna inslagen på att jag hade en
värk när jag målade  med grönt =)

En del av  min nyvunna säkerhet inför förlossningen är just att vi bor 5 minuter från förlossningen i Umeå, men inte här. Hela den här situationen får mig att förstå vad svårt det måste vara för dem som bor ännu längre ifrån en förlossningsavdelning. Tänk i vissa områden av Sverige ( läs norrland och främst inlandet) så får folk åka över 25 mil för att ta sig in till sjukhus när det händer nått som till exempel att ett barn ska födas. Är det verkligen rimligt Är så glad att jag inte bor så till och det sätter lite perspektiv till de nio milen vi har in nu, om det skulle vara nått.




Världens bästa älskling



Som en del av er säkert har märkt så är jag en envis jäkel. Så av denna anledning valde jag att sätta mig i bilen vid 17.30 för att fara och jobba några timmar, förvärkarna till trots. Efter mer än 48 timmar av sammandragningar och liknande kände jag att Nä nu jävlar får det vara nog, jag behöver få lite annat att tänka på. Så att fara på jobbet och umgås med mindre normal störda ungdomar passade alldeles utmärkt =) Inte för att förvärkarna släppte, de har fortsatt med samma frekvens och intensitet under hela kvällen, men fokus har jag kunna vända mot annat för några timmar.
På jobbet var det tårttävling, riktigt duktiga är de våra ungdomar, och gott var det nog för de som fick kalasa på härligtheten i slutet. Äter inte tårta själv då det inte är någon favorit..

Kom hem vid 21-tiden och föll ihop på soffan med älskling. Vad skulle jag göra utan dig mannen med stort M. I en halvtimme har han nu masserat min onda rygg, rumpa och mage mellan sammandragningarna och bara strukit när jag haft som ondast. Om jag någonsin oroat mig för förlossningen och för att klara allt själv så vet jag nu att du kommer vara det bästa stöd jag kan ha där inne när Ärtan är på G. Älskar dig! Frågan är ju dock om det verkligen ska vara så här, satt med värktimer igång tidigare i eftermiddags och den timmen var det 12 minuter mellan värkarna och de var nästan 3 minuter långa, känns lite väl så nu har jag bestämt mig för att kontakta BM i morgon bitti. Hoppas bara jag får sova nått i natt :-/

Trevlig kväll!

Mens som gravid?



Det vet jag att man inte kan ha, eller jo, men jag har det inte. Dock så har det sedan i fredags kväll känts som den är på G. Har ont i hela kroppen, ryggen värker, magen värker och benen domnar bort. Dock sker det med ca 10 minuters mellanrum och har gjort sen dess. Tror detta är vad som kallas förvärkar... Inte det minsta skönt men kroppen fungerar ju uppenbarligen som den ska, alltid nått.
Har försökt läsa mig till hur de ska kunna undanröjas, för förvärkar är ju till skillnad mot födslovärkar avtagande och går att manipulera att sluta, men inte mina. Tyvärr så är jag en av dem som har väldigt kraftiga menssmärtor i vanliga fall och jag har lärt mig att hantera dem på olika sätt. Varma bad brukar funka så även vetepåsen. Inte denna gång, inte heller hjälper de tillåtna alvedonen, men det är jag mindre förvånad över då det endast är Ibuprofen baserade läkemedel som brukar hjälpa mot mensvärken, varför skulle det vara anorlunda nu? *suck* Vet inte riktigt hur jag ska hantera det här för nu har jag haft ont så pass länge utan någon andningspaus, för 10 minuter är inte nog för kroppen att återhämta sig, så nu börjar jag bli "påverkad" av dem. Rörligheten blir om möjligt ännu sämre, koncentrations förmågan dalar och alltför mycket fokus hamnar på att försöka andas igenom smärtan när vågen kommer. Har det inte gett med sig imorgon ska jag ringa förlossningen och höra vad de säger för överallt står det att om förvärkarna inte "ger med sig" så är det inte förvärkar... Intressant, nämen det kan vara på sin plats att de isåfall kollar livmodertappen så inte den påverkas alltför mycket alltför tidigt..

Gör den det hamnar vi i ett annat läge, då kan de ge värkavstannande läkemedel, vilket är standard innan vecka 35, men blir det tal om det blir jag lite sur för då är det ännu mer vanligt att gå över. Om vi kommer in i v. 35 med värkar kommer jag verkligen stå på mig för att få föda då, varför hindra naturens gång??

Nä nu ska jag ta ett bad och hoppas på att få slappna av en timme, trevlig eftermiddag!

Kvällens film



Idag var det ju faktiskt två filmer i min smak på Tv, väldigt ovanligt. Valet stod mellan På smällen och Djävulen bär prada. Eftersom vi såg den sistnämnda sist vi var i Mora så föll valet på På smällen.



Vi har sett den förr men det är då första gången som gravid =) Ganska intressant hur mycket man ändå känner igen sig, vi fungerar nog ganska lika kvinnor som män i vissa situationer och skeenden i livet :)

Filmen får mig dock att fundera lite, i ett avsnitt av den så får en av männen så jäkla mycket skit för att han uttrycker ett behov av tid för sig själv. Frun blir galen och säger att det behöver hon med. Självklart att alla behöver tid för sig själv och jag tror det kan vara lite av nyckeln till att få familjelivet att fungera. Ge varandra tid och rum för sina egna intressen och egen tid. Men även egen tid med barnet. Jag vill verkligen inte bli den som begränsar M´s umgänge med Ärtan så jag kommer fortsätta jobba mina 25% på ungdomsgården och ska försöka missa så få pass som möjligt redan i början. Tror det är otroligt viktigt att M får tid med Ärtan själv redan från början. Jag kommer få det så det räcker och blir över och för hoppningsvis kommer vi få "familjetid" i massor då M pluggar även i vår och styr ganska fritt över sin tid, perfekt! Gud vad vi längtar!

God morgon



Har vaknat cirka en miljon  gånger i natt. Inte av att jag har behövt kissa eller att vaderna krampat utan av förvärkar. Inte trevligt, det bästa är dock att de ändå släpper relativt lätt när jag byter ställning eller kliver upp och rör lite på mig. Är dock jobbigt att ta mig ur sängen, men snart så är det över =) Tänk så mycket konstigt man tolererar från sin kropp bara för att det bor en litet bebis i en under nio månader =) Häftigt när man tänker på det så. Ganska ofta kan jag gnälla till M för att han skrattar åt mig när jag har "problem" eller inte förstår hur jobbigt det faktiskt är ibland. Som igår när vi mös och jag med mycket möda och stort besvär tog mig upp från liggandes i soffan för att ta mig på toa. Stel och otymplig som jag är hade jag till och med problem att böja mig efter toalocket. Väl tillbaka sa jag det att  Älskling jag har kommit på vad som skulle underlätta min vardag ännu mer. Fäll INTE ner toalocket för jag når det knappt. Oj så svårt M hade att hålla sig för skratt, men är det så konstigt? Inte direkt och så här i efterhand är det ju jäkligt komiskt, fast det var ju en seriös begäran från min sida =)
Ärtan har det nog ganska trångt i min mage nu för tiden, om jag ska byta ämne lite hastigt och lustigt. Tidigare så är det sparkar och buffar som synts på utsidan. Nu är det väldigt lite sådant, försök till det finns men det märks att h*n får det svårare och svårare för varje dag. Nu kan vi däremot se rumpan förflytta sig från höger till vänster sida, ungefär en decimeter ovanför naveln, även så syns Ärtans hicka som ett rytmiskt guppande =) Bra att h*n växer och mår bra =) Flera gånger senaste dagarna så har Ärtan i samband med förvärkar, farit ner med rumpan under naveln så hela kroppen har legat i nederdelen av magen, då spänner det rejält där nere, då kan jag verkligen förstå varför folk jämför de sista veckorna av graviditeten med att ha en kokosnöt mellan benen, inte så skönt :-S

Nä nu ska vi äta frukost, jag ska då ta mig en tallrik Julgröt, eller risgrynsgröt på ren svenska.

Trevlig lördag!

Vecka 33 ( 32+0) och magbilder


Du är på dag 224 av 280. (80,4%).
Du är i vecka 33.
Du har gått 32 fulla veckor och 0 fulla dagar (v32+0).
Du är i 7:e kalendermånaden.
Du är i 9:e graviditetsmånaden
Du är i trimester tre.
Beräknat förlossningsdatum Ons 23 dec 2009
Du har 56 dagar kvar till beräknad förlossning.

Lilypie Pregnancy tickers

 

Barnet: Barnet ökar snabbt i vikt och väger drygt två kilo är cirka 42 cm lång från topp till tå. Lungorna kommer inte att vara fullt utvecklade förrän närmare förlossningen, men bebisen tränar redan andning genom att "andas" fostervatten.

fetal development at 32 weeksEn del bebisar har redan fullt av hår på huvudet, medan andra bara har små fjun. Att ha tjockt hår vid födseln garanterar inte att man kommer att ha tjockt hår senare i livet, men det har visat sig att barn som har tunt hår oftast har tunnare hår också som vuxna.

Om bebisen är en pojke, brukar testiklarna nu vandra ner i pungen från bukhålan. Det händer emellertid att den ena eller båda testiklarna ligger kvar tills efter födseln. Två tredjedelar av alla fall då testiklarna vandrat ner i pungen vid födseln har rättat till sig av sig själva vid ettårsdagen.

 

Om det skulle födas nu behöver det lite andningshjälp, värme och hjälp med att få i sig mjölk under några veckors tid. Det finns inte längre så mycket utrymme för barnet att vända sig i livmodern, barnet ställer därför slutgiltigt in sig i förlossningsställning. Vanligast är att barnet vänder sig med huvudet neråt. Tre-fyra procent förblir kvar i sätesställning.

 

Kroppen: Du ökar ungefär ett halvtkilo i veckan och börjar vid det här laget känna dig stor och otymplig. Nu börjar många binda vätska och stödstrumpor kan förhindra svullna fötter och vader. Livmodern börjar ofta träna för fullt inför förlossningen kring den här tiden. Dock gör inte förvärkarna ont och de slutar oftast om du rör dig lite eller byter ställning, till skillnad från födslovärkar som inte avtar utan tilltar i styrka och oftast upplevs som onda.





Godis



Shit vilket godissug jag har börjat få. Hur ska det här sluta? Äter som en häst gör jag också och ändå står vågen i princip still, måste vara Ärtan som äter upp all näring jag får i mig.. Konstigt det där. Vi diskuterade nu när vi satt och åt hur vi tror våra framtida middagar kommer te sig, inte nog med att vi kommer vara en till, den tystnad som gärna infinner sig när vi äter är nog för all framtid förlorad, på gott och ont. Det här med att det kommer en liten krabat blir allt mer verkligt och hur framtiden kommer te sig allt mer ovisst. Det är verkligen en helt ny situation för oss alla tre ( fyra med Vilde). Längtar så tills Ärtan är ute hos oss och vi får rå om varandra, samtidigt som det känns så otroligt främmande. SÅ många motsträviga känslor som jag upplever nu i slutet av graviditeten har jag nog aldrig känt på en och samma gång tidigare i mitt liv. Oh, det är så spännande! Jag och M undrar så vem du är, och hur livet kommer forma sig. Kom ut snart!

Overklighet är verkligheten



Har flera gånger de senaste dagarna kommit på mig själv med att helt stanna av i en rörelse eller aktivitet för att bara känna på Ärtan. Hur overkligt är det inte att det ligger en liten människa i MIN mage, som dessutom snart ska komma ut till oss. Vid flera tillfällen har jag kunnat urskilja väldigt precist vilken kroppsdel det är som "buktar" i magen. Oftast är det rumpen som ligger och trycker ut magen, men även ett knä eller en liten fot kan urskiljas, lovely! Hela grejen med att kunna känna kroppsdelar gör det hela så verkligt mitt i overkligheten. Jag har fortfarande svårt att ta in helheten i att det ligger en bebis i min mage, eller att de små små kläderna i byrån är till vårt barn och inte en docka, för så små är de faktiskt :)
Skrev det tidigare men det tåls att upprepas, trodde aldrig jag skulle komma så här långt i min utveckling "mot" förlossningsrädslan men jag kan verkligen tänka på förlossningen med ett leende på läpparna numera. Och det känns så skönt! Är verkligen en lättnad att kunna tänka på tiden direkt efter att Ärtan kommit ut, utan att haka upp sig på att vi måste genomgå en förlossning. Jag är faktiskt stolt över mig själv för det. Fast vissa dagar kan jag ändå känna tvivel till vad jag klarar av, men kvinnokroppen är förunderlig och jag är helt säker på att även min kommer klara av det naturliga i att föda barn.

Tips



EUREKA
!

Jag har löst gåtan som alla gravida funderar över, lider av och gnäller över; sendrag på nätterna. Nädå skämt åsido, kan inte säga att jag löst problemet eftersom jag bara provat en natt, men resultatet av natten var gott så jag är vid gott mod inför kommande försök =) Om jag kan dela med mig? Självklart, bara ni ger mig äran sen :P
För det första ät Magnesiumrik kost, mina vadkramper/senadrag har släppt lite sen jag började käka pumpakärnor som en annan ekorre. Det jag provade i natt som var så jäkla bra var att sova med stödstrumpor på. Går kanske lika bra med ett par vanliga långstrumpor, typ fotbollsmodell, men de ska värma och vara lite tighta, så det faktiskt ger ett stöd. Helt otroligt att slippa vakna med hårda senknutor i vaderna hela natten, inte för att jag sovit så bra ändå, men skönt att slippa en negativ faktor åtminstone.



Nä nu ut på en hurtig promenad ( läs 20 minuters tur på 200 meter) med Vilde, sen ska jag nog överaska älsk med frukost på sängen för snart är det dags för min nattarbetande karl att vakna och sätta igång här hemma, vi ska fixa upp tv:n och lite andra saker på väggen. Har lånat en HILTI av kvartersvärden så de grannar som tänkt sig en sovmorgon till tre, får nog tänka om =)

Två månader till BF



Idag är det precis två månader till BF och alltså + 1 dag till till julafton. Hoppas inte Ärtan är punktlig :S Men det märker vi när det sätter igång. Känner mig ovanligt lugn vid tanken på förlossningen, antar att det är en ganska stor process mot målet - förlossningen. Oavsett hur rädd och orolig jag känner mig inför just själva födandet så vet jag att det för något gott med sig, och nu börjar jag i ärlighetens namn bli ganska less på magen :) Hur ska de då vara i december? Om jag känner mig som en strandad valross nu så är det väl strandad blåval som gäller då.
En sak som faktiskt förändrats ganska drastiskt sista veckorna när det gäller min förlossningsrädsla är att jag idag ändå tänker på förlossningen som något positivt det har jag, så vitt jag vet, aldrig gjort förut. Nu tänker jag på dagen D med en känsla av att då är målet nått. Tidigare har det mer varit den där oundvikliga dagen jag helst velat slippa. Detta om något måste vara ett framsteg som heter duga =) Kan nästan komma på mig själv med att le vid tanken på förlossningen och det där ögonblicket när första skriket ljuder eller den kladdiga lilla varelse som är Ärtan läggs upp på mitt bröst. Sitter faktiskt här och fånler, tur jag är ensam hemma :) Nä, även om rädslan finns kvar kring förlossningen så ser jag ändå fram emot den och det känns faktiskt riktigt skönt! Men så längtar vi efter Ärtan mer och mer för var dag som går, det går ju inte att bortse från =) Kram min lillninja där inne!

Dagens YES



Är att läkaren höll med min BM om att mina foglossningar samt sömnsvårigheter påverkar min vardag så mycket att jag inte kan arbeta hundra procent. Är från och med idag sjukskriven 75%. Nu ska jag bara försöka lista ut vart och hur det här går till. Papper in till FK, lämna in ansökan om studieuppehåll, kolla upp SGI och ringa sjukgymnast för konsultation angående hjälpmedel i hemmet ( ni vet sån där pinne som gör att gamla kan sätta på sig strumporna). Att sjukskriva mig går emot mina principer, men jag har inget val. Att vara gravid är definitift ingen sjukdom, men när graviditets krämporna leder till att jag blir handikappad, då är det en nedsättning av arbetskapacitet, precis som vilken annan krämpa som helst...


Magbilder v. 32 + besök hos BM



Idag har vi varit till BM. Allt såg bra ut. Magen växer, hjärtat slår och jag slipper äta järntabletter =) Ärtan är nu nästan fxerad, eller ytterst lite ruckbar. Känns tidigt eftersom vi bara gått 31 fulla veckor, de flesta första gångsmödrars bebisar vänder sig i vecka 32 sen tar det några veckor innan de är fixerade, men huvudsaken är att det inte blir sätesbjudning. Fick även tid hos en läkare imorgon bitti för sjukskrivnings bedömning, hoppas det går vägen för jag kommer inte klara av att jobba heltid nu när skolan är slut. Men mer om det imorgon, ska inte ta ut något i förskott. Är dock lite "besviken" för jag fick tid hos en manlig läkare, som jag utifrån namnet tror är lite äldre, vilket jag inte tror är till min fördel. Men det märker vi imorgon =)

SF 29 cm ( +2)
hB 132
glukos 4.9 mmol/l
hjärtljud 139 bpm
blodtryck 116/70
inga spår av äggvita i urinen heller =)
Vikt +1,3 kg

Tänkte även bjuda på den här veckans magbilder, nu börjar till och med jag se att den växer :) Även om jag envisas med att tycka att den inte gör det =)

Jag har visst kliat mig lite på magen, inga bristningar än =)

 


Med det här så säger jag tack och god natt! Trevliga drömmar :=)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0